Vävnader mitt i den politiska hetluften

Hannah Ryggen gav sig in i den politiska hetluften med ett av de långsammaste kommunikationsmedlen som finns: vävning. Var det effektivt? Mycket. Genombrottet blev stort och trots att bildvävarna som visas på Moderna Museet i Malmö är från 1926–1958, känns de dagsaktuella i sin tidlöshet. Politik, krig, enskilda livsöden, död, kärlek, fred och moderskap kommenteras med kraft. 

Hannah Ryggen (1894–1970) var en av Norges mest betydelsefulla bildkonstnärer under 1900-talet. Hon föddes i ett arbetarhem i Malmö och utbildade sig i måleri vid sidan av jobbet som småskollärare. En resa till tyska Dresden förändrade både konstnärskapet och privatlivet. Hon bestämde sig för att sluta måla och börja väva, och så träffade hon sin man, norske målaren Hans Ryggen. Vävning var ett vågat val, ett kvinnogöra med låg status, som hon inte ägnat sig åt tidigare.

Utställningen i Malmö heter Världen i väven. Kanske kunde den också kallas Världen i näven. För Ryggen ville arbeta med sina händer. Och det gjorde hon. Både för sin försörjning och för bildvävarna. Hon bodde ensligt med sin familj vid Trondheimsfjorden och var beroende av självhushållning. Det var naturen runt omkring sig hon tog i sina händer och förvandlade till konst. Hon spann sitt eget garn och färgade in det med växter från närmiljön. Annars kom inspirationen ofta från radio och tidningen.

Hjärtat hade Ryggen till vänster och hon såg det som en princip att producera sin egen mat. Vad ur nyhetsströmmen hon skulle fångat upp och vävt i dag vet vi inte. ”Det är ovärdig att noen är tjäner åt andra. Alla skulle arbeida, ingen skulle vara ovanpå den andre”, skrev hon.

Kanske skulle hon reagerat på flyktinguppgörelsen som pressar människor som flytt att bli billig arbetskraft.

Tove Stenqvist