I Tallåsen, där både far och son Hedin bor, ligger en paintballarena. Det är inte lätt att hitta dit. Enligt en ortsbo ska det tidigare ha varit skyltat från stora vägen, men man har nu bokstavligen tagit ner skylten.  Arenan, en stor nätinhägnad, ligger vackert vid sjön Växnans strand. Här är tyst och stilla, men på marken vittnar tusentals tomma färgampuller om verksamheten. På ett staket hänger en banderoll på trekvart, ”Ta paintb” står att läsa.

I styrelsen för paintballföreningen sitter en av Bosse Hedins söner. Det finns också ett företag, Tall-åsens paintball, där det ena telefonnumret på hemsidan går till Bosse Hedin. Här har Fritidsföreningen, genom aktiebolaget Exvia, pumpat in pengar, bekostat containrarna och köpt utrustning. Exvia blev sedan huvudsponsor av den årliga större tävlingen på arenan, som till och med fick namnet ”Exvia cup”.

I Tallåsen träffar vi en bybo som med intuition räknar ut att vi är journalister, eller om det är kameran som avslöjar oss.
– Jaha, ska ni skriva lite, säger Tallåsenbon, och det är alldeles självklart om vad vi ska skriva.

Ja, vi ska ju det. Vad säger du om allt det här?
– Ja, som han har syltat in sig!

Vad säger folk i Tallåsen?
– Klart man har undrat lite över att de verkar ha haft så mycket pengar. Men jag har som inte sett till honom sen det började nystas upp.

Bilden av Bosse Hedin är komplex. Men alla med anknytning till klubben som vi talat med är överens om en sak:
– Vi ville se till att pengar som fanns i klubben blev kvar hos oss lokalt. Då kom idén om fritidsföreningen upp, säger en person som då satt i styrelsen.

Styrelsemedlemmen säger att Bosse Hedin hade idéer för hur pengarna skulle räddas kvar i klubben och att han var övertygande.
– Bosse kan få allt att låta så enkelt, så självklart. Hur vi skulle lösa det här, så pengarna blev kvar lokalt. Han låter så säker och det är lätt att bli fartblind. Han har ju varit auktionist också förut, och så har han en del politiska uppdrag, eller hade. En sådan som kan snacka. Dupera folk, kanske.

Stig Edvinsson arbetade som ombudsman i Gävle-Dala mellan åren 2000 och 2010, numera pensionär. Han har, genom granskningsverksamheten, dragit in en stor del av de pengar som det handlar om. Som ombudsman satt han med som adjungerad vid några av de styrelsemöten där man diskuterade hur man skulle ”rädda pengarna”.
– Jag har väl lite gått och väntat på det här i alla år. Jag var tveksam till det här med fritidsföreningen när den startades, men som adjungerad hade jag ju inget att säga till om.

Han har ändå viss förståelse för att man agerade för att få behålla pengarna lokalt, i stället för att förbundet skulle få dem.
– Även om jag var tveksam till konstruktionen med fritidsföreningen så höll jag med Bosse om att pengarna skulle säkras regionalt. Och alla i styrelsen tyckte det lät bra, men så är Bosse också väldigt driven, duktig på att prata.

Han är noga med att påpeka att han inte vill föregå utredningen i skuldfrågan.
– Det handlade om att rädda pengarna, sedan verkar det ha hänt saker, men jag har lärt mig att aldrig döma någon i förtid. Och jag tror att Bosse reder ut det här och att pengarna finns kvar, säger Stig Edvinsson.

En annan ombudsman som jobbat med Bosse Hedin säger att han tidigare haft intrycket att medlemmarnas väl och ve stått i centrum för Bosse Hedins agerande.
– Men nu undrar man? Jag vill inte föregå något men varför kryper man nu inte bara till korset och visar upp allt?

Har du varit medveten om vad som pågått?
– Jag har förstått att det funnits ett eget kungarike där, men att det gått till som det nu beskrivs förstod jag inte. Det får ju inte finnas ett kungarike i kungariket så att säga.

En klubbmedlem vi pratar med säger sig vilja gå ur Seko av olika anledningar, men de 14 miljonerna är droppen.
– Man är mest brydd över vad han håller på med. Han är ju så otroligt trevlig, så jag vet inte vad jag ska tro.

Vet du om du är medlem i fritidsföreningen?
– Jag har inte en aning. Om jag är med så är det inget jag känner till i alla fall.

Henry Prosén satt i klubbstyrelsen och även i styrelsen för fritidsföreningen enligt det dokument Arbetet och Sekotidningen kommit över. Han förstärker bilden av Bosse Hedin som en handlingens man.
– Bosse, han är ju en sådan som får saker gjorda och får fram grejer. Om man pratar om att man kanske skulle ordna en bussresa för en grupp och väntar sig att det kanske kan bli något om ett par veckor – ja då står bussen där nästa dag. Det har Bosse fixat.

Henry Prosén har inte mycket till övers för Sekos agerande.
– Jag tycker att det är simpelt att sparka Bosse. Det är genom att föreningen bildades som vi har kunnat bedriva aktiviteter lokalt. Varit ute och visat upp oss på Fackens dag, sålt korv eller visat upp bilvoltssimulatorn. Visat att Seko finns. Inte får man resurser till sådant om pengarna hamnar i Stockholm. Att det var mycket pengar i klubben, ja det berodde ju delvis på duktiga ombudsmän som arbetade ihop dem, men vi hade också duktiga placerare.
– Vi satte en del pengar på tillväxtmarknader, Asien och så, och du skulle sett vad de växte!

Arbetet och Sekotidningen har sökt Bosse Hedin för att få höra hans version. Han svarar i ett sms:
– Tids nog. Men inte under utredningen.
Hans advokat har till Sveriges Radio P4 Gävleborg sagt att kraven mot honom bestrids.

S-profil i Ljusdal: ”Rädd att det ska spä på politikerförakt”

Örjan Fridner. Foto: Johanna Syrén

– Han har ju alltid varit kreativ. Duktig. Och han har fått folk med sig. Fått saker gjorda, snabbt och effektivt. Och han har varit en engagerad socialdemokrat, på vänsterkanten, man har verkligen känt att han brytt sig om de svaga.

Arbetarekommunens ordförande i Ljusdal, Örjan Fridner, talar gärna om Bosse Hedins positiva egenskaper. Och han vill inte döma någon i förtid, juridiken ska ha sin gång.  Men i sakfrågan är han bekymrad. Bosse Hedin har haft flera uppdrag för socialdemokraterna i kommunen och när nu folk besviket pratar om ”Sveko” spiller det på hela arbetarrörelsen.
– Jag är ju rädd att detta ska spä på politikerföraktet och minska förtroendet för vårt parti.

I somras, när allt uppdagades, hade de ett samtal, där Bosse Hedin accepterade att lämna sina kommunala uppdrag, bland annat som vice ordförande i Ljusdal Energi. Samtidigt lovade han, till Örjan Fridners lättnad, att alla papper i härvan kring fritidsföreningen skulle läggas på bordet. ”Varenda krona ska redovisas”.

Nu har det gått månader och på bordet finns inga utlovade papper. Inga kronor eller ens ett enda protokoll från vad som försiggått i fritidsföreningens styrelse har redovisats.
– Det är väl där jag kan vara kritisk. När en sådan här sak inträffar så måste snabbt alla papper på bordet om inte förtroendet skall lida skada. Det är möjligt att allt kommer att redo-visas som lovats. Men under tiden, med de här ständiga så kallade avslöjandena i massmedia om vart de här miljonerna har gått, sätts förtroendet på oss inom arbetarrörelsen på hårda prov. Seko är ju också en ytterst vital del av arbetarrörelsen. Därför lider jag dubbelt av det som sker i den här frågan. Jag är inte ensam om det i Ljusdal.

Skärmavbild 2015-10-22 kl. 10.43.28

LÄS OCKSÅ: 

När 14 miljoner försvann från Sekoklubb

Fackliga reaktioner på Sekohärvan

Sekohärvan – detta har hänt