Uniformen sitter rätt skönt för det mesta
Även i ett individualistiskt samhälle förblir enhetlig klädsel ett krav i många jobb. Men uniformerna följer modet och tycks bli allt mindre strikta.
Så fort Marie Leek kommer till hotell Scandic Klara i Stockholm klär hon om – och känner hur hon själv förändras.
– Att byta till arbetskläderna är också ett mentalt byte. Jag går in i rollen som receptionist, med de förväntningar den medför. Man kan svära på väg till jobbet, men inte sedan man har bytt om.
De flesta grupper som har en enhetlig, reglerad klädsel i jobbet känner igen sig i den beskrivningen. Arbetskläderna har en disciplinerande funktion. Vilket de allra flesta accepterar, och många uppskattar.
– Det är en stolthet jag klär på mig. Stolthet över mitt yrke, säger Elisabet Moberg, purser på SAS, vars uniformer kompletteras av regler om hår, kjollängd och smycken.
Vid närmare granskning har den reglerade klädseln olika innebörder i olika yrken och situationer. På Scandic Klara visar kläderna först och främst vem kunderna kan be om hjälp.
På Stockholmståg, vars 1 250 anställda sköter pendeltågstrafiken i Stockholm, har klädernas funktion stått i centrum: De ska vara bekväma både ute och inne, från minus 20 på vintern till heta sommardagar. Seko har haft stort inflytande över garderoben, som omfattar över 20 plagg.
Men en klädsel som tydligt skiljer ut tågpersonalen är viktig också ur juridisk synvinkel, anser Hans Johansson, huvudskyddsombud och facklig representant i den särskilda uniformsgrupp som möts fyra gånger om året.
– Ingen som angriper en tågvärd ska kunna säga att de inte såg att hon eller han var järnvägstjänsteman. Det ska vara lätt att driva mål om våld mot tjänsteman.
Säkerhetsmotivet för en enhetlig klädsel gäller också på SAS.
– Jag får till exempel inte låna ut uniformen till en trainee som inte är utbildad i hur man utrymmer flygplanet, säger Elisabet Moberg. Vi har regler för hur uniformerna ska förvaras, de får inte komma i orätta händer.
Ibland är en enhetlig arbetsklädsel främst ett sätt att ”gestalta en affärsidé”, för att tala med Gunnar Hedberg, vd för Gulins à la carte, en stor tillverkare av uniformer och arbetskläder.
– Ta Max hamburgerrestauranger. De skiljer sig från konkurrenterna genom att göra varje burgare på beställning. Det vill man visa i klädseln, den liknar kockkläder.
Vid en del företag har personalen inget inflytande över klädseln. Vid andra, där det finns starka fack, påverkar de anställda mycket, enligt Gunnar Hedberg, som anser att trenden går mot ökad valfrihet inom givna ramar.
– Förr hade flygvärdinnorna exakt samma kläder, i dag kan de anpassa efter kroppsform och humör. Det tycker jag är ett tecken i tiden.
Personalen på Stockholmståg har massor av plagg att välja mellan. Från vänster Fredrik Toresson, lokförare, Johan Svensson, tågvärd, Hans Johansson, lokförare, Agneta Löhr, tågvärd och Astrid Hemelin, lokförare. – Vi har väldigt lite problem med att få folk att bära kläderna. Då har vi ändå personal av 30–40 nationaliteter och med olika religioner. Stilen är ledig, och det finns mycket att välja på. Det är bra att vi slipper slita våra egna kläder i jobbet, och enhetlig klädsel skapar ordning, säger Hans Johansson, huvudskyddsombud. Han ingår också i Sekos uniformsgrupp.
