Man rullar olika här i livet. Vissa paddlar fram på flotte över en gungande ocean, andra sitter i turistklass där en flygvärdinna i snedgångna pumps langar över en flaska rött för att döva charterångesten.
Sen har vi ett annat gäng också. En gräddklick till folk som kostar på sig business class vart de än ska.
Segregering är en lysande affärsidé. Först bygger man anorektiska stolsrader. Där får klaustrofobi och panik gro. Trångt, kvavt och sura barnfamiljer. Men många betalande på liten yta.
De som inte pallar kan för en rejäl hacka uppgradera sig till business class. Större benutrymme, bättre service och X-tra allt. Det var flygbolaget KLM som kom på det i mitten av 1970-talet och oboy, vad man kan ta betalt.
Nu håller konceptet på att utvecklas. Superbusinessclassen är här.
Den här månaden lanserar Förenade Arabemiratens Etihad Airways en förstaklass för finsmakaren. Den som slantar upp kan få en privat lägenhet med tre sovrum med dubbelsängar. Vad blir nästa steg? En gratis polering av affärsmannahjässan?
Innan finanskrisen spådde många att business class skulle försvinna. Det blev tvärtom.
I dag knackar en ny finanskris på dörren samtidigt som de superrika vill ha mer superlyx.
Air France erbjuder sina fin-kunder en limousintur till och från flygplatsen. Lufthansa kontrar med att erbjuda möjligheten att leka av sig i en Porsche i väntan på att byta plan i Frankfurt.
Antalet stolar i förstaklass har ökat med drygt 30 procent sedan 2009, enligt flyganalysföretaget OAG.
De finaste förstaklassätena kostar lika mycket att bygga som ett mindre hus. Och i fåtöljerna kan resenärerna avnjuta middagar som lagats av hyllade kockar.
Det låter ju väldigt lyxigt och fint men egentligen är det bara losers som åker business.
Vinnarna tar egna flygplan. Som Jan Johansson. Han är vd och koncernchef på svenska träjätten SCA. I flera artiklar har SvD skrivit om hur han far runt i världen i bolagets privata jet. Ibland tar han med sig frugan. De reser på tu man hand av affärsskäl. Frun efterfrågas nämligen på viktiga middagar. Det är tydligen ett jobb att vara fru. Men SCA uppger att hon inte får någon lön. Ingen ersättning alls för sina insatser. Det kan man fundera över ett tag.
