Kommissionär i trubbel

Den moderna förhörstekniken utvecklades i Storbritannien under 1980-talet.

Så var det sagt.

Över till denna vecka. I måndags var Cecilia Malmström först ut då EU-parlamentet började fråga ut de tilltänkta kommissionärerna. Alla trodde att hon skulle segla igenom. Hon är en erfaren politiker. Respekterad. Till skillnad från andra kommissionärskandidater också fläckfri.

Jämför till exempel med spanjoren Arias Canete. Han är påtänkt som klimat- och energikommissionär men äger själv en massa oljeaktier.

Eller jämför med irländaren Phil Hogan. Han har anklagats för maktmissbruk och för att ha uttryckt sig rasistiskt och stämmer dessutom den som vågar nämna det.

I det sällskapet kan man tycka att det hade räckt för Malmström att bara hissa segel och glida igenom. Så blev det inte. Inte alls faktiskt.

Malmström har fått en tung portfölj som handelskommissionär. Hon ska leda förhandlingarna om ett frihandelsavtal med USA. Där finns en passage om investeringsskydd (ISDS). Många, däribland flera fack, ser skyddet som ett hot mot demokratin eftersom det skulle kunna innebära att företag stämmer stater som tar över vården eller stänger kärnkraftverk.

Då Malmström frågades ut var detta huvudfrågan. Det gick så där.

Nån sjabblade. En felaktig version av en text skickades ut innan utfrågningarna och läste man den verkade det som om Malmström var emot investeringsskyddet. Sen kom kontrabesked och ett nytt papper: Hon var inte emot.

Sen hamnade Malmström i storbråk med socialdemokraten Marita Ulvskog som ville ha ett skriftligt svar på hur hon såg på EU:s ambitioner för dataskydd.

För ovanlighetens skull slutade utfrågningen i en omröstning om Malmström fick godkänt.

Efteråt förklarade moderaternas Christofer Fjellner krig på twitter. I sin blogg skrev han att Ulvskog med vänner körde fulspel och att omröstningen var till för att underminera Malmström och EU:s frihandelsagenda.

Ulvskog tyckte att det för tydlighetens skull var viktigt med ett skriftligt svar, vilket hon fick.

Den moderna förhörstekniken utvecklades som sagt i England.

Innan dess var det mer skarpt ljus, obekväma stolar och barska förhörsledare. Men på 1980-talet dök tanken upp att ett förhör inte är till för att pressa fram erkännanden, utan mer bör vara ett strukturerat samtal för att ta reda på vad som faktiskt hänt – ”Peace-metoden” på polisspråk.

I det här fallet är det synnerligen oklart vem av parterna som befinner sig före respektive efter 1980-talet.