På fyra år har 70 000 fler svenskar blivit sjukskrivna – och antalet sjukskrivningar har ökat med 80 procent sedan de nya sjukreglerna infördes. Facit visar att Alliansen inte kunde piska folk friska.
Tänk dig att du har fått en vanlig bonnförkylning. Du ligger däckad i feber och snuva. Doktorn säger att du måste vara hemma från jobbet i en vecka. Men det säger regeringen – trots sin brist på medicinsk kompetens – nej till. Alldeles oavsett hur sjuk du är ska du upp på fötterna och jobba redan efter två dagar.
Så ser verkligheten ut efter att Alliansen införde nya regler i sjukförsäkringen. Fast det är inte förkylda som tvingas iväg till jobben eller Arbetsförmedlingen. Det är människor med oftast betydligt allvarligare diagnoser än så: utbrändhet, psykiska diagnoser och till och med svåra stadier av cancer. Enligt Försäkringskassan har 86 000 svenskar blivit utförsäkrade hittills. Vissa av dem kanske hade hunnit bli friska tills utgångsdatumet, andra trillade ut enbart på grund av att de passerat den bortre tidsgränsen för hur länge den sittande regeringen tillåtit dem att vara sjuka.
När Alliansen införde stramare tidsgränser och hårdare regler i sjukförsäkringen den första juli 2008 var syftet att minska sjukskrivningstalen. I dag har Sverige OECD-världens hårdaste regelverk när det kommer till sjukersättningar. Ändå fortsätter sjukskrivningarna att stadigt växa. Det gick inte att piska folk friska. Enligt Försäkringskassan är det inte ”återvändare” som nu driver utvecklingen, utan majoriteten av de som sjukskrivs är arbetande kvinnor med psykiska diagnoser.
Många sjukskrivna vittnar om en byråkrati utan dess like. Det är ett ständigt spring med ifyllda blanketter mellan Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, arbetsgivaren och läkare. Begås något misstag riskerar ersättningen att utebli. Det är inte svårt att föreställa sig stressen som det kan orsaka.
Fredrik Reinfeldts regering brukar stoltsera med att människor som tidigare blev förtidspensionerade i stället ”står till arbetsmarknadens förfogande” i dag. Dessa personer hamnar dock ofta längst bak i kön på Arbetsförmedlingen som öppet arbetslösa, där de till slut placeras i ett arbetsmarknadsprogram. Eftersom många av dem, av naturliga orsaker, inte har arbetat på länge får de heller ingen rätt till a-kassa. I stället tvingas de söka socialbidrag eller leva på sina anhöriga.
Utformningen av dagens sjukförsäkring är djupt ovärdig.
Människor måste kunna vara sjuka tills de blir friska eller – i värsta fall – dör. Därför är det självklart att den bortre parantesen måste bort. Under tiden man är sjukskriven ska det gå att leva på sin försäkring, alltså behövs ersättningstaket höjas. Det tredje steget är att återställa en fungerande rehabilitieringskedja för att göra det möjligt för människor att kunna återgå till arbetslivet. Alldeles för dyrt!, skriker borgerliga politiker. Det är kortsiktigt tänkt. Det visar också på en arrogant syn på människoliv och forskning. En fungerande sjukförsäkring och rehabilitering är en vinst för både individen och samhället.
