Det perfekta sommarjobbet

Besättningen på Sjöfartsverkets underhållsfartyg Fyrbjörn jobbar längs landets kuster och mycket handlar om att se till att fyrarna är i gott skick. ”Det är ett perfekt jobb på sommaren. Tar inte emot det minsta”, säger Leif Eriksson till Arbetets utsände som följde med en dag då solen sken och sälarna dök upp.

Båten har legat över natten vid kajen i Sundsvall intill E4:an och Casino Cosmopol. Besättningen söker sig till kaffebryggaren. Mikael Arvidsson dyker upp i strumplästerna och med en t-shirt där det står: Old fishermen never die. They just smell like it. Skepparen Johan Färnstrand är mer seriös i sin nystrukna skjorta med Sjöfartsverkets logo.

Lasse Jonsson håller sig för sig själv på däck. Kalle Engberg frågar efter arbetsordern. Leif Eriksson tittar mot himmelen och säger att det för första gången på länge är dags för solglasögonen.

Dagens första mål är Draghällans fyr i inloppet till Sundsvall. Båten lägger långsamt ut från kajen och stävar österut och går under bron som byggs över Sundsvallsfjärden.

Arbetet börjar direkt. Leif Eriksson lägger på gul färg på några skåp på däck. Han är snickare från Stockholm och kallas Byggare Bob.

– Det är ett perfekt jobb på sommaren. Tar inte emot det minsta, säger han.

Det är hans tredje år på Fyrbjörn och han är både matros och byggare på båten.

– En plusgrej är att det är så otroligt jävla vackert. Och det är sånt man får se på arbetstid, säger han.

Fyrbjörn är den enda båten i sitt slag. Besättningen gör jobb längs hela kusten – från finska gränsen längst upp i Bottenviken till Idefjorden på västkusten. Leif Eriksson tycker att Höga Kusten i Ångermanland är storslagen och på västkusten är en del av det fina krabborna och makrillen.

Draghällans fyr ligger på en stor kobbe. När Fyrbjörn närmar sig vänder Johan Färnstrand båten och backar långsamt in. På kommandobryggan är också Mikael Arvidsson. Båda är egentligen skeppare. Mikael Arvidsson ska byta av Johan Färnstrand idag. Besättningen jobbar i två veckor och är ledig lika lång tid.

På kommandobryggan står ett löpband. Mikael Arvidsson brukar springa på det några gånger i veckan. Det är inte riktigt Johan Färnstrands grej. Han berättar att han sprang en gång när han var 18 år och då blev han förkyld.

Mikael Arvidsson bor på Öland. Tidigare fiskade han torsk på Midsjöbankarna i Östersjön. När fisken tog slut började han på Sjöfartsverket.

För Johan Färnstrand har jobbet gått i arv. Hans farfars far var tungdykare på Lotsverket och hans pappa och farfar jobbade som lotsar.

När båten kommer närmare kobben tittar de två på kommandobryggan i kikare efter öglor att lägga fast i. De tre matroserna står på den nedfällda akterluckan och tittar hur botten ser ut. De två på kommandobryggan hittar inga öglor och bestämmer sig för att ligga mot kobben utan landförtöjning, för jobbet kommer bara ta 20 minuter.

– Se upp – det är halt på klipporna, ropar Johan Färnstrand strax innan de tre matroserna hoppar iland fullastade med verktyg, färg, rengöringsmedel och tätningslister.

Kalle Engberg och Leif Eriksson lägger svart färg på fyrens nederdel. Lasse Jonsson klättar på stegar inne i fyren upp till lanterninen – fyrhuset. Han sätter tätningslister på insidan av lanterninens dörr.

Vid sidan av fyren ligger flera husgrunder. Kalle Engberg och Leif Eriksson ser sig omkring och försöker förstå vad som funnits på kobben och säger att det där materialet är från 40-talet och den där tjocka väggen är ännu äldre.

Väl tillbaka på båten googlar Kalle Engberg fyren och hittar en artikel om den. Det visar sig att det funnits tre byggnader vid sidan av fyren – bland annat ett trevåningshus där fyrvaktarna bodde.

Kalle Engberg är den verklige sommarjobbaren på båten. I vanliga fall är han militär i Skövde – vagnchef på stridsfordon 90. Under fyra veckor på sin semester arbetar han på Fyrbjörn.

– Det här är världens bästa sommarjobb. Man får bygga saker, och vara ute på sjön tillsammans med roligt folk, säger han.

Nästa anhalt är Gubbens fyr som inte ligger långt bort. Under färden dit äter alla utom skepparen frukost. De berättar att besiktningsmän kollar fyrarna var fjärde år och de anger vad som behöver göras. Men besiktningsmännen arbetar olika. Längs hela ostkusten ska en massa dörrstoppar monteras. På västkusten behövs enligt besiktningsmännen inte en enda dörrstopp.

På Gubbens fyr är jobbet mer omfattande. Båten måste förtöjas i land, men det finns inget att fästa i. Leif Eriksson går i land med en tryckluftsborr. Han gör två hål i berget så att båten kan läggas fast.

Bredvid båten dyker en säl upp några gånger. I land skränar tärnorna. De tycker besökarna stör och vill bli lämnade i fred.

Kalle Engberg och Mikael Arvidsson går i land för att mäta för ett räcke och en dörrstopp till den korta trappan upp till fyrens dörr. Lasse Jonsson klättrar upp till lanterninen för att täta den övre dörren och sätta fast en dörrstopp och däruppe klättrar Leif Eriksson upp på räcket runt lanterninen, krokar fast en säkerhetslina och börjar måla fyrens tak.

Jobben tar några timmar och sedan är det dags för lunch. Skepparen har lagat mat. Det är stekt abborre, romsås och kokt potatis. Fisken har de fångat själva – utanför Gävle.

Under dagen har molnen skingrats allt mer och nu skiner solen från klarblå himmel.

–Väderlycka är den bästa egenskap en man kan, tror jag det står i Röde orm, säger Johan Färnstrand och ler stort.

Efter lunchen ska Rödögubbens fyr bättras på. Den är större än de andra två och jobbet är mer omfattande. Besättningen använder fyren som en stor pollare och lägger fast direkt i fyren.

På vägen dit sitter Lasse Jonsson på en bänk på arbetsdäck. Han bor i Norrköping och har jobbat länge på Sjöfartsverkets byggnadsavdelning. Och sedan åtta år arbetar han på Fyrbjörn.

Han kan inte komma på att man haft några slags problem på båten – varken med arbetsmiljön eller något annat. Han beskriver livet på Fyrbjörn som harmoniskt och fridfullt.

–Sådana här soliga dagar är jobbet underbart, men en dag i november kan vara minst lika eländig som den här dagen är bra. Vissa år är det snö och is i hela november, säger han.