Den nyligen avslutade tågstrejken visade att arbetsmarknaden inte är så fredlig som ofta påstås. Utöver strejken varslade ett tiotal LO-förbund om sympatikonflikter. En av konflikterna skulle ha drabbat den tredjedel av utrikeshandeln som passerar Göteborgs hamn.

Ändå var det inte mer än drygt 400 medlemmar från fackförbundet Seko som strejkade. Varje strejkdag gick 400 arbetsdagar förlorade. Det är det måttet – förlorade arbetsdagar till följd av strejk – som ligger till grund för bedömningar av om arbetsmarknaden är fredlig eller inte.

Det är ett alltför begränsat mått. För arbetsgivare innebär ett konfrontativt fackligt uppträdande, hot om varsel, lagda varsel eller andra stridsåtgärder än strejk betydande problem – utan att det syns i konfliktstatistiken.

Under 2013 gick drygt 7 000 arbetsdagar förlorade till följd av konflikter, de flesta av dem under busstrejken i juni. I ett historiskt perspektiv är det jämförelsevis få förlorade arbetsdagar. När Medlingsinstitutet, MI, i årsrapporten sammanfattade förra årets förhandlingar löd också omdömet: ”Trots att avtalsrörelsen var omfattande var år 2013 fredligt på arbetsmarknaden”.

Statistiken för 2014 ser inte ut att ge MI skäl att ändra uppfattning i nästa årsrapport – tågstrejken till trots. Innebär det att förhandlingssystemet fungerar, att överenskommelserna – som alltså ofta träffas under konflikthot – är väl avvägda och att kostnaderna är försvarbara?

I den nya skriften I den svenska modellens utmarker beskriver vi flera fackliga ageranden i utkanten av kollektivavtalssystemet eller vad systemet tillåter. Ett par kapitel ägnas Byggnads och Elektrikerförbundet. Det gäller Byggnads maskningsaktioner och Elektrikerförbundets kamp för att behålla sitt inkasseringsavtal som innebär att arbetsgivarna ska samla in såväl fackliga medlemsavgifter som ”kontrollavgifter”, i praktiken avgifter till facket.

Fack som verkar i utkanten av kollektivavtalssystemet är Syndikalisterna, som utnyttjar sitt avtalslösa tillstånd för stridsåtgärder som ofta innebär ekonomiska krav mot enskilda arbetsgivare, och Hamnarbetarförbundet. Hamn utmärker sig för politiska strejker i frågor som arbetsgivarna inte kan påverka.

Vi visar också hur stora värden står på spel när en facklig sympatikonflikt drabbar företag som inte ens är inblandade i den egentliga konflikten. Mer än andra stridsåtgärder urholkar fackliga sympatikonflikter värdet av arbetsfreden och kollektivavtalen som företagen ser det.

Förtroendet mellan parterna på arbetsmarknaden utsätts i dag för större påfrestningar än vad som är känt. Det minskar företagens intresse för kollektivavtalen och skadar därmed vår svenska modell.

Det internationaliserade näringslivet har blivit allt känsligare för konflikter på arbetsmarknaden. En försenad leverans på grund av en strejk kan leda till att uppdraget nästa gång går till ett annat företag i ett annat land. Men även hot om stridsåtgärder kan påverka förtroendet hos kunderna.

En väl fungerande arbetsmarknad är grunden för svenska företags konkurrenskraft och därmed för Sveriges välstånd. Vi – Svenskt Näringsliv och våra medlemsorganisationer – kommer att anstränga oss mer för att berätta om problemen med fack som ofta strejkar eller hotar med strejk eller andra stridsåtgärder. Vi hoppas att det ska vara en väg till insikt och dialog om lösningar. Svensk arbetsmarknad behöver bli fredligare.

Christer Ågren
Vice vd, Svenskt Näringsliv