Ekonomiska prognosmakare har i två års tid överskattat tillväxten. Missarna har lett till för hög ränta. Och de kan ha bidragit till ökad arbetslöshet.

Tillväxten i svensk ekonomi står och stampar. I fjol ökade brutto­nationalprodukten med skrala 0,9 procent. Och efter tre av fyra kvartal tyder det mesta på att BNP-ökningen kommer att landa under en procent även i år.

Arbetets sammanställning av ekonomiska prognoser från tolv tunga prognosmakare, både inhemska och utländska, visar att stagnationen har överrumplat samtliga. Under större delen av 2011 räknade de med nära två procent eller mer i tillväxt året därpå, och likande tongångar hördes i fjol. Först i slutet av åren börjar prognoserna bli mer träffsäkra.

Ett av prognosinstituten i kartläggningen är Nordea, där Torbjörn Isaksson är prognoschef. Han pekar på de stora kasten i BNP-tillväxten under krisåren. Fördjupningen av den europeiska skuldkrisen som följde när Spanien drogs in, är enligt honom, ett exempel på en händelse som var svår att förutse.

– Ekonomiska prognoser är svårt. Osäkerheten är stor. Ut­värderingar visar att prognoser tenderar att vara något mer positiva än utfallet. Nedgångar kommer ofta snabbt och abrupt vilket gör dem svåra att förutse, medan återhämtningar är mer förutsägbara, säger han.

Jesper Hansson är prognoschef på statliga Konjunkturinstitutet, som också finns med i sammanställningen. Han tonar ned missar­na.

– Tyvärr är träffsäkerheten inte så mycket sämre än normalt. Vi har fått en svagare omvärldsutveckling än förväntat, vilket har gjort att exporten varit svagare, säger han.

En som är mer kritisk till prognoserna är nationalekonomen Lars Pålsson Syll vid Malmö högskola.

– De har väldigt dålig träffsäkerhet. När ekonomin befinner sig i en lugn fas är det lätt att räkna med en ungefär likadan utveckling fram­över. I oroliga tider är prognoserna sämre, och nu befinner vi oss i en sådan situation, säger han.

Bristen på precision beror, enligt Lars Pålsson Syll, på att det egentligen inte går att säga så mycket om den framtida ekonomiska utvecklingen.

– Ekonomin är inget slutet system. Det finns en massa faktorer som påverkar. I prognoserna märks en stor grad av önsketänkande. Politikerna är medvetna om att negativa prognoser kan bli självuppfyllande och bidra till en ännu sämre utveckling.

Arbetets sammanställning visar att aktuella prognoser för de kommande två åren, 2014 och 2015, har stora likheter med motsvarigheter från föregående år. I tre år har ekonomernas stalltips varit att tillväxten nästa år ska hamna kring två procent och att det blir ännu bättre drag året därpå.

Men vad talar för att prognos­makarna får rätt denna gång?

– Ingenting, säger Lars Pålsson Syll.

– Det kan hända att vi överskattar tillväxten igen. Ett par tre kvartal framåt går det med rimlig precision att förutsäga, längre fram får vi förlita oss på modeller som tenderar att gå mot historiska me­delvärden, säger Jesper Hansson.

Regeringen och Riksbanken använder ekonomiska prognoser när statsbudgeten ska läggas eller räntan ska sättas. Jesper Hansson anser att tillväxtprognoserna bidrog till Riksbankens räntehöjningar för två år sedan. Höjningar som sedan togs tillbaka, men ändå bidragit till den mycket låga inflationen.

Däremot är det enligt honom mer osäkert om finanspolitiken skulle ha bedrivits på ett annat sätt om den svaga tillväxten hade förutsetts.

– Traditionellt hade regeringen satsat mer om man vetat om det, men den sittande regeringen har inte agerat på samma sätt som tidigare regeringar, säger Jesper Hansson.

Lars Pålsson Syll går ett steg längre och hävdar att prognosverksamheten gjort mer skada än nytta för den ekonomiska politiken:

– En dålig prognos är sämre än ingen prognos alls. Prognoserna har bidragit till att politikerna suttit med armarna i kors och trott att det inte behövs fler satsningar. Det har fått effekter på den reala ekonomin genom att fler blivit arbetslösa.

Klicka för större bild

Klicka för större bild

FOTNOT: Prognoserna i diagrammet ovan kommer från följande prognosinstitut: Arbetsför­medlingen, Ekonomi­styrningsverket, EU-kommissionen, Finans­departementet, Handelsbanken , IMF, Konjunktur­institutet, Nordea, OECD, Riksbanken, SEB, Swedbank