Friskolor efter svensk modell är den brittiska regeringens kelgris. Medan lärarfacken ser Sverige som ett skräckexempel.

Friskolor efter svensk förebild var centralt i det brittiska konservativa partiets valmanifest 2010. Redan några månader efter maktskiftet hade en lag om fristående skolor, academies act, drivits igenom.

Sedan dess har regeringens åtstramningspolitik inneburit att lärarlönerna har frysts, lönesystemet är på väg att luckras upp, och den tidigare Labourregeringens program för att renovera skolbyggnader har skrotats. Men friskolorna har hela tiden fått kosta stora pengar.

– De är regeringens kelgris, säger Christine Blower, ordförande för  lärarfacket NUT.

Lärarfacken anser att deras farhågor om ökad segregering är på väg att besannas. De nya friskolorna öppnas främst i rika områden, så att medelklassbarn slipper dela skola med de sämre ställdas barn.

Lärarnas motstånd mot friskolorna beror i någon mån på att dessa inte behöver följa den nationella tariffen för lärarlöner. Men framför allt hänvisar facken till svenska Skolverkets rapport, som säger att elevernas kunskaper har fallit i internationell jämförelse, att skillnaderna mellan olika skolors resultat har ökat och att elevernas sociala bakgrund fått ökad betydelse i det fria skolvalets spår. De citerar också ekonomidocenten Jonas Vlachos i Stockholm, som anser att konkurrens och vinstmotiv undergräver lärarnas professionalism och motverkar målet om en likvärdig skola.

Samtidigt fortsätter de konservativa att se den svenska skolmarknaden, världens mest liberala, som en förebild. Ännu har de inte gått lika långt. I den brittiska skolan gäller en icke vinst-regel.

– Den fungerar effektivt, säger Simon Stokes vid lärarfacket ATL. Vi har inte sett exempel på att den kringgås.

Men utbildningsminister Michael Gove signalerade i september att vinstförbudet kan slopas. Det skulle skynda på friskolornas utbredning. I parlamentet har ministern fått otåliga frågor från sina partibröder:

– När ska du ha modet att följa din övertygelse och ge friskolorna samma frihet som de har i Sverige?