Duktiga lärare ska kunna bli förstelärare, lite som kvartsbas över en del av sina kollegor och få avsevärt mycket bättre betalt. 5 000 kronor mer i månaden är det tänkt. En annan grupp lärare ska kunna bli lektorer och också kunna höja sin lön med upp till 10 000 kronor i månaden. De är huvudingredienserna i regeringens förslag till nya karriärvägar för lärarkåren.

Statens penningpåse till lärarkåren rimmar väl, åtminstone vad gäller innehåll, med de krav som formulerats av lärarnas fackliga organisationer och risken finns att just statens utspel påverkar de pågående medlingsförhandlingarna.

Att lärarna officiellt utgår ifrån att löneförhandlingarna lever sitt liv utan att påverkas av vad regeringen hittar på är inte överraskande. Men faktum kvarstår. En påse pengar specialdestinerade till runt 10 000 lärare har rubbat cirklarna.

Att endast var tionde lärare kan komma i fråga för de extrapengarna skapar bekymmer. Kraven som de framställt har inte handlat om var tionde lärare utan om alla lärare.

Det är snittlönen för lärarkåren som fackförbunden vill höja med 10 000 kronor i månaden och ett första kraftfullt steg ska tas i år.

Så här långt har dock kraven hamnat på Hälleberget. Arbetsgivarna, Sveriges Kommuner och Landsting, med otaliga andra motparter har inte varit villiga att gå lärarkåren särskilt långt till mötes.

Restriktionerna i form av avtal med övriga löntagare inom kommuner och landsting som också uppfattar sig som felavlönade verkar klart återhållande på arbetsgivarnas önskan eller förmåga att plussa på just lärarnas löner.

En minst lika stark restriktion utgör också den etablerade norm för löneökningarna som etablerats inom den internationellt konkurrensutsatta industrin. Att bortse från den löneökningstakt som råder och som omfattar i princip alla löntagare på arbetsmarknaden är helt enkelt inte möjligt för SKL och inte heller för medlarna.

Att förhandlingarna inom kommunsektorn lever sitt liv utanför det statliga Medlingsinstitutets jurisdiktion ändrar ingenting. Att parterna enats om egna förhandlingsledare är ingen fribiljett till en högre löneökningstakt.

Alla parters bejakande av den konkurrensutsatta sektorns löneledande roll innebär att de också tvingas underkasta sig de resultat som förhandlas fram. Avsteg från den etablerade löneökningstakten har, med facit från andra sektorer, alltid inneburit en form av byteshandel där arbetsgivarna fått betalt för att medverka till högre löneökningar än normen.

Det vanligaste sättet har varit att inte höja de lägsta lönerna med samma krontal som genomsnittslönerna. Och i något fall har också reglerna för hur arbetstiden kan variera ingått i bytesaffären.

Om det finns en bytesaffär inom skolans ramar återstår att se. I dag, onsdag, kommer svaren från lärarfacken och arbetsgivarna på medlarnas hemställan.