Under årets firande av det kinesiska nyåret såldes långt färre fyrverkerier än i fjol. Det kan verka som en bagatell, men är en del av en uppenbar trend. Konsumtionen har minskat, vilket märks tydligt bland vänner och bekanta i Peking.

Många har slutat gå på gym, det är mindre folk på barerna och protester uppstod då Starbucks höjde priset med knappt två kronor koppen. Min vän Shi Ling köpte ett rabattkort för att kunna fortsätta fika som förr.

Samtidigt rapporterar myndigheterna hög tillväxt. Bruttonationalprodukten ökade med 9,2 procent förra året, och fortsatt stabil utveckling lovas. Men varför minskar då konsumtionen?

Många menar att Kinas ekonomiska statistik helt enkelt är falsk. Till och med Li Keqiang – som senare i år blir ny premiärminister – har sagt att Kinas BNP-siffror är konstgjorda, och på sin höjd bör ”användas som referens”.

Lokala politikers karriärer är helt beroende av tillväxt, och siffrorna förvrids därför ofta på väg upp i byråkratin. I stället, hävdar Li, bör man se på faktorer som energi och transport. Då ser det sämre ut; oljeimportens ökning avtar och färre fartyg beställs. Bilförsäljningen sjönk under januari i år med hela 24,8 procent.

Dessutom har efterfrågan på anläggningsmaskiner störtdykt. I Kina står byggsektorn för närmare hälften av hela ekonomin, medan konsumtionen utgör mindre än 20 procent – siffror som vanligtvis är omvända. Nu har en bostadsbubbla tagit form, allt mindre byggs och BNP kan rasa om kineserna inte börjar konsumera.

Samtidigt ligger lönen för nyutexaminerade ofta under 4 000 kronor i månaden och välfärden är knapp. Shi Ling fick ingen nyårsbonus av sitt företag eftersom affärerna går dåligt. Liksom många kinesiska vänner säger hon sig inte ha tjänat något alls på de senaste årens byggfrenesi, där staten investerat tusentals miljarder i bostäder och snabbtåg.

Skrivbordsjournalister i Europa förundras ofta över Kinas tillväxtsiffror. Men få inser den konstgjorda andning som ligger bakom dem. Känslan på gatan i Peking bekräftar detta. Shoppingmanin avtar, i stället för lyxvaror efterfrågar många extrapriser.

Hur löste Shi Ling det med fyrverkerierna då? Jo, jag följde med henne den sista dagen det enligt lag var tillåtet att avfyra fyrverkerier här i Peking. Då var det nämligen rabatt, och i trängseln köpte vi flera pjäser till nästan halva priset, fyrade av dem i den mörka Pekingnatten och önskade ett stabilt kommande år.

NY KRÖNIKÖR!
Joe Olsson har bott i Peking sedan 2006, och har en magisterexamen i Journalistik från University of Hong Kong. Han gör film, fotar och är aktuell med en bok i höst. Driver även nyhetssidan InBeijing.se

Joe OlssonJoe Olsson