Bussafaris till överklassområden, så som anordnats i Stockholms- och Göteborgsområdet, är en kul och instruktiv ploj, och en nyttig påminnelse om att det kan komma en tid när påhälsningarna från de utblottade ser helt annorlunda ut. Både skoj och allvar på samma gång, så som riktig humor ska vara.

Omvänt så är det klassförakt som kommer till ytan i varuhuset NK:s designutställning på tema ”hemlöshet”, och inte minst i de förklaringar upphovsmannen Stefan Nilsson hasplade ur sig på bloggen innan den släcktes ner, så avgrundsdjupt att det blir humoristiskt. Svart humoristiskt.

Nilsson förstår inte sin egen roll i det hela, och det blir komik av det. ”Jag åker gärna till Rinkeby och jag vill gärna förändra världen till det bättre för alla. Det här är ett sätt för mig.”

Ja, den typen av komik som plötsligt slår tillbaka på en själv som skrattar. ”Byt ut namnen och berättelsen handlar om dig.”

Orättvisornas asymmetri som måttstock för vad som är roligt och inte. Radikalt och inte. (Jobbigt.)

NK:s blogg är nedlagd, men finns bevarad, här är länk till en kopia! Den efterföljande debatten är heller inte dum.