Klicka på diagrammet för att se det i större format.

Sedan mitten av 1980-talet har inkomstklyftorna ökat mer i Sverige än i andra OECD-länder.

I en rapport från industriländernas ekonomiska samarbetsorgan OECD kartläggs inkomstskillnadernas utveckling från 1980-talet. Rapporten visar en tydlig internationell trend mot ökade klyftor. För att mäta inkomstskillnaderna använder utredarna den så kallade ginikoefficienten, som är ett ofta brukat mått på inkomstspridning.

I 17 av 22 undersökta OECD-länder har de ekonomiska skillnaderna ökat, men i inget annat land är ökningen lika stor som i Sverige.

Uppgången har lett till att det svenska samhället inte längre innehar positionen som det ekonomiskt mest jämlika. Rapporten identi­fierar två tidsperioder då de svenska klyftor­na växte. Från 90-talskrisen fram till mil­lennieskiftet ökade skillnaderna. En andra, mindre uppgång har skett efter 2005.

LO-ekonomen Torbjörn Hållö betonar att den globala trenden mot ökade klyftor är stark och att bara några få länder har en annan utveckling.

– Det pågår en utjämning av löneläget globalt där de höga lönerna trycks upp, medan de låga lönerna pressas ned, säger Torbjörn Hållö.

Markus Jäntti är professor vid Insti­tutet för social forskning vid Stockholms universitet och forskar om inkomstskillnader. Han pekar på ojämnt fördelade kapitalinkomster som en faktor bakom det ökade gapet mellan fattiga och rika i Sverige.

– Kapitalinkomster beskattas lägre än arbetsinkomster, vilket gör att det offentliga inte motverkar denna orsak till ökade klyftor, säger Markus Jäntti.

OECD-rapporten hävdar att de nor­diska skatte- och ersättningssystemen fram till mitten av 1990-talet bidrog till att motverka ökade inkomstskillnader orsakade av marknadskrafterna. Därefter har välfärdssystemens omfördelande effekt försvagats påtagligt. Anmärkningsvärt är att de disponibla inkomsterna i Sverige har blivit mer ojämnt fördelade sedan 1995, medan hushållens bruttoinkomster före skatter och ersättningar utvecklats svagt åt andra hållet.

– Olika typer av skatter och ersättningssystem har blivit mindre kompensatoriska, säger Torbjörn Hållö.

Han tror att det kan handla om en växelverkan mellan marknadskrafternas utveckling mot ökade klyftor – och politikernas respons.

– Det kan bli en dominoeffekt. I takt med att klyftorna ökar sjunker acceptansen för en bred, generell välfärd. Politiken orkar inte driva inkomstfördelningen åt rätt håll. Vi ser något av detta nu. Regeringens linje att hålla tillbaka ersättningarna bidrar till ökade klyftor, men den har vunnit två val i rad, säger Torbjörn Hållö.

Professorn Markus Jäntti tonar ned betydelsen av Sveriges förlorade position som det mest jämlika landet, eftersom avstånden mellan de nordiska länderna är små.

– Mer bekymmersamt är att inkomst­skillnaderna har ökat så mycket. Statsministern har påpekat att Sverige har bland de lägsta, men det resonemanget är oberoende av hur höga nivåerna är. Det behövs en diskussion om hur stora vi vill att skillnaderna ska vara, säger Markus Jäntti.

Klicka på diagrammet för att se det i större format.

Fakta

Ginikoefficienten

• Ginikoefficienten är det vanligaste måttet på inkomstspridningen. Den beskriver hur stor procent av inkomsterna i ett samhälle som måste omfördelas för att alla ska ha samma inkomst. Ju högre gini-tal desto större inkomstklyftor.