Carl B Hamilton

Eurons försvarare tystnar. En efter en. Men vid sista försvars­linjen står greve Hamilton kvar i sin borg. Det är lite punk, ungefär som den avlägsna släktingen Joakim Thåström.

Hur djupt är ett bottenlöst hål?

Någon sitter säkert och räknar på det just nu.

Kanske en uppskrämd bankdirektör, en finansminister på ett skuldberg eller en löntagare med sparpengarna på börsen.

När euroskeppet är nära att kapsejsa har rösterna hos dem som tidigare talade sig hesa för euron tystnat.

Allas röster? Nej, inte allas.

I vindens öga står Carl B Hamilton.

Greve, folkpartist och ordförande i riksdagens EU-nämnd.

Kappvändare kan man i alla fall inte kalla honom.

Finansminister Anders Borg har flera gånger upprepat att det varit bra för Sverige att just nu stå utanför euron. Så argumenterar inte Hamilton. Gång på gång försvarar han valutan. Spanar efter lämpligt tillfälle att få in Sverige i klubben.

Han sitter på sitt rum i riksdagen och säger att euron måste ses i ett längre perspektiv. Att varje kris som Europeiska unionen ställts inför i ett senare skede har knutit länderna närmare varandra.

– Så kommer det att bli även denna gång, förkunnar han.

– Det är lätt att bli blind inför det omedelbara, fortsätter han och tar Lettland och Island som exempel.

Det är två länder som det nyligen såg riktigt mörkt ut för. Nu håller det på att vända, enligt Carl B Hamilton. De är på väg upp ur det som tidigare ansågs vara ett bottenlöst hål. För det gäller bara att göra rätt saker. Höja skatterna, sänka utgifterna och få ordning i förvaltningen.

– Då kan omställningen komma snabbt.

Att det svenska folkets stöd för euron är rekordlågt just nu (endast 25 procent är för), och att centerpartisten Anna-Karin Hatt nyligen strödde salt i såren då hon i en debattartikel i SvD skrev att det var tur att Sverige inte gick med, ändrar inte Hamiltons inställning.

– Det berör mig inte alls. Min inställning är grundad på en kombination av ekonomiska kunskaper och insikter i den europeiska historien, så jag står på fast grund då jag säger att jag vet att det här problemet kommer att lösas.

Däremot kan han känna en viss frustration över att andra tystnat eller backat.

Han undrar till exempel över Tommy Waidelich. Socialdemokraternas ekonomiska talesperson.

– Han har sagt att eurokrisen är nyliberalismens svanesång, men om det är något som präglar Italien och Grekland så är det just frånvaron av nyliberalism. Det är länder som är fulla av karteller, bristande konkurrens och ålderdomlig ekonomisk struktur och det hade varit värre för dem utan EU.

Enligt Carl B Hamilton finns det två stora problem bakom eurons kris. Den ena är det eviga dilemmat att balansera kortsiktiga och långsiktiga beslut. Här och nu ställt mot smärtsamma reformer.

Det andra handlar om krocken mellan Nord och Syd och de olika politiska kulturerna. Enligt honom grundar sig valutasamarbetet på att de sydeuropeiska länderna ska närma sig de nordeuropeiska i fråga om ordning och reda i de offentliga finanserna.

– Och det har inte skett. Men nu sker det i rask takt i Frankrike, Spanien, Portugal. Däremot är det fortfarande problem i Italien och Grekland.

–  Grekland är det stora problemet. Staten ses där som en fiende. Olika regeringar har delat ut olika förmåner till sina väljare. Det finns ingen social sammanhållning.

Och Italien har sin fascism i bagaget.

– De har flytt till EU-medlemskapet som ett skydd mot fascismen, men har inte tänkt sig att göra några stora ekonomiska förändringar. Det gäller att man får bort traditionen att det går bra att låna pengar utan att man behöver göra genuina ekonomiska reformer, säger han.

Frågan blir då vad Sverige har att göra i en euroklubb som ständigt gapar efter mer.

Hans svar kommer snabbt.

– Titta på Finland. De gick med från början. Utvecklingen i våra två länder har varit nästan identisk då det kommer till tillväxt, arbetslöshet och förändring av inkomst per capita.

Det finns dock, som han ser det, en avgörande skillnad mellan Sverige och Finland.

– Vi sitter inte med vid de bord där besluten fattas som påverkar oss på lång sikt. Vi tillhör inte längre Europas kärna i det ekonomiska samarbetet. Och jag är övertygad om att det är väldigt problematiskt, säger han.