Tiden räcker inte till

En produktionsledare hastar genom monteringshallen och upprepar som ett mantra: Övertid i morgon, övertid i morgon, övertid i morgon. Och de gånger den påtänkta övertiden ställs in kramar montörerna om varandra.

Växellådsmontören Peter Lundh berättar hur det går till hos en av världens största tillverkare av last­bilar, bussar och motorer. På Scania
i Södertälje är trycket så hårt att återkommande övertid är metallarbetarnas största irritationsmoment.

– Bara ledningen kunde infor­mera ordentligt. Förklara varför vi ska jobba över och hur många månader det ska pågå. Det skulle göra det mycket lättare. Jag vill vara delaktig och känna yrkesstolthet. Nu blir folk bara trötta och slitna, säger han.

Det stora problemet är att kravet på övertidsarbete kommer så ofta, berättar Lena Thompson i IF Metalls klubbstyrelse. Och klubben anser att det centrala avtalet inte duger:

Den reglering som finns säger max 50 timmar övertid i månaden, men det finns ingen gräns för hur många gånger en metallarbetare kan arbeta övertid. Och meddelande om övertid behöver bara lämnas någon timme innan arbetsdagen är slut – före sista rasten.

– Vi vet aldrig om vi kan gå med på barnens fotbollsträning eller anmäla oss till den där danskursen. Många vill jobba över, men problemet är att vi inte har något inflytande över vår fritid, säger Lena Thompson.

Hon berättar att det ofta rör sig om en timmes övertid åt gången, men att det kan krävas flera gånger i veckan. Och det är nästan bara de som arbetar dagtid som måste jobba över.

På monteringen sätter Peter Lundh ihop huvud- och sidoaxlar till växel­lådor. Han plockar fram de olika kugghjulen. Tavlan på väggen meddelar att han och de andra montörerna ligger 31 växellådor efter.

Är det mer än 20 minus brukar det bli övertid nästa dag.

– Det är mentalt jobbigt. Jag ställer upp – men känner mig sliten bara två veckor efter semestern. Förra veckan arbetade vi över tre gånger. Det kanske bara är en timme om dagen, men det har pågått så länge och man hinner inte med hemma då, säger han.

Anette Ekenstierna kör truck vid samma montering och ser till att delarna för axeltillverkningen finns på plats. Hon jobbade inte över förra veckan. Och hon har dåligt samvete för det. Hon känner sig som en smitare.

– Det är sjukt att man får dåligt samvete, men jag anmälde mig frivilligt för övertid i dag. Många kämpar på för att inte sätta kollegorna i sticket, säger hon.

Enligt Anette Ekenstierna är grundproblemet att företaget har möjligheten att beordra övertid ofta – och att folk på golvet nästan inte har rätt att säga nej.

Både Anette Ekenstierna och Peter Lund tycker att det skulle vara mycket bättre om företaget i större utsträckning la övertiden på lördagar.

Då skulle även de som går skift kunna delta, och med fler tillfrågade skulle det förmodligen bli möjligt att säga nej ibland.

Klubbstyrelsens Lena Thompson förklarar de återkommande övertidskraven med att Scania helt enkelt har för få anställda i monteringen.

Men Scanias produktionsdirektör Anders Nielsen säger i stället att det är viktigt med flexibilitet för att möta den skiftande efterfrågan.

Han förstår kritiken från klubben, men mot det står företagets behov av att kunna köra olika delar av monteringen när det behövs.

Och då kan det vara så att 300 personer måste vara på plats för att ett monteringsavsnitt ska fungera. Det blir helt enkelt svårt att ha ett individuellt val i en sådan situation, enligt Anders Nielsen.

– Det skulle vara olyckligt om våra möjligheter att ta ut övertid skulle minska, säger han. Då får vi svårare att parera svängningar. Och då kanske vi måste ha en högre bemanning samtidigt som vi måste vara snabbare på att minska personalen när det går neråt. Och då skulle otryggheten på arbetsplatsen öka.

Lena Thompsons önskan är att det centrala avtalet ska skrivas om så att antalet gånger någon kan beordras att arbeta över begränsas, och att det ska vara lättare att säga nej till övertidsarbete.

Klubben på Scania motionerade på IF Metalls kongress i juni om att facket ska kräva att medlemmarna ska få bestämma mer över sin fritid. Mot förbundsstyrelsens vilja antog kongressen motionen.

IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä konstaterar att det handlar om ett problem som är stort på företag med löpande band. Han säger att den centrala avtalsdelegationen för teknikavtal kommer att formulera konkreta krav.

– Det är viktigt att få en hantering av den privata tiden och att tvånget att arbeta över inte är så starkt, säger han.