Kriminell samhällsskildring

Den behöver inte vara sann. Den behöver inte vara samhällskritisk. Men kriminalromanen skildrar ändå alltid samhället, enades deltagarna om på LO-Tidningen Live med rubriken Brottsplats Samhället.

Kriminalromanen blir allt populärare och toppar ständigt bästsäljarlistorna, men genren tas inte alltid på det allvar som den förtjänar, enligt LO-Tidningens kulturredaktör John Swedenmark. På måndagskvällen samtalade han med kulturjournalisten Bengt Eriksson, och deckarförfattaren Håkan Östlundh på LO-Tidningens kulturseminarium om kriminallitteratur i Almedalen.

Att deckare alltid är en form av samhällsskildringar var en av grundstenarna i samtalet. Oavsett vilken form kriminallitteraturen har utgår den från verkligheten och beskriver samhället, enligt Bengt Eriksson.

Att kriminalromaner slentrianmässigt ses som samhällskritik är dock något författaren Håkan Östlundh tröttnat på. Hans mål är inte att vara samhällskritik när han skriver en ny kriminalroman, sa han, men han gav ändå Bengt Eriksson delvis rätt.

– Det är viktigt att kriminalförfattare har en samhällsmedvetenhet. Att vi inte går in i en värld med skygglappar och väjer för det obehagliga som klasskillnader och sociala problem.

En annan aspekt av kriminallitteratur som samhällsskildring är att den rör sig i miljöer och i persongallerier som annars inte syns så ofta.

– Emellanåt tar kriminallitteratur upp saker som förtigs i annan litteratur, sade Bengt Eriksson och nämnde pedofili som ett exempel där kriminallitteraturen behandlade brottstypen innan den började diskuteras öppet i svenska medier.

Kriminallitteraturen får också läsaren att se samhället på ett annat sätt. Även om själva brottet drabbar någon enskild smittar det av sig på allt runt om kring och hela samhället ifrågasätts, sade John Swedenmark. Han påpekade också att läsaren ser verkligheten med större uppmärksamhet i en kriminalroman, eftersom varje detalj kan vara viktig för att lösa brottet.

– Läsaren försätter sig i ett tillstånd där man noga betraktar verkligheten i alla dess delar. Det över uppmärksamheten på ett sätt jag känner igen från poesin.

Många deckarförfattare har också en stor språklig känslighet som också gör att genren bitvis närmar sig poesin, enligt John Swedenmark och Bengt Eriksson och de visade även exempel på när genrerna fullständigt smält samman och bildat något helt nytt, kriminalpoesi, som finns främst i USA.

– Det går inte att säga vad kriminallitteratur är längre. Det finns ingen speciell form. Oftast handlar det om ett kriminalfall, men det är inte heller helt säkert. Det enda det inte går att komma ifrån är att den skildrar samhället, sade Bengt Eriksson.