En majoritet i riksdagen vill nu riva upp lex Laval, lagen som inskränker fackens möjlighet att kräva kollektivavtal för alla arbetare.
Det är en stor seger, men lite i skymundan är även beslutet att köra över regeringen och säga ja till FN-organet ILO:s konvention nummer 94 en lika stor seger.
Konventionen ger kommuner och myndigheter rätt att kräva kollektivavtal hos de företag som deltar i offentlig upphandling.
Syftet är att skapa ett skydd mot osund konkurrens, något som också företagen är betjänta av.
Med ILO 94 skulle det därför troligen aldrig ha blivit något Laval-ärende över huvud taget. Vaxholms kommun skulle då redan vid upphandlingen av det skolbygge där allting hände ha haft skyldighet att säkra så att arbetet inte skedde till priset av lönedumpning.
S-regeringen ville införa ILO 94 redan 2006. Efter den borgerliga valsegern slängdes förslaget i papperskorgen.
Regeringens argument mot ILO 94 är att det kanske inte är förenligt med EU-stadgan, vilket är en ganska udda förklaring eftersom samtliga nordiska EU-länder redan infört konventionen.
Det har även andra EU-länder gjort, som Belgien, Bulgarien, Cypern, Frankrike, Holland, Spanien, Storbritannien och Österrike.
Någon exakt statistik över offentlig upphandling förs underligt nog inte i Sverige, men enligt tillsynsmyndigheten Konkurrensverket är värdet uppskattningsvis uppe i runt 600 miljarder kronor årligen, varav omkring 100 miljarder i byggentreprenader.
Att de anställda som med sitt arbete skapar dessa enorma värden åt företagen också ska få avtalsenliga löner borde redan 2006 ha varit självklart.
