Ögontjänare

Min vän lågstadieläraren klagar över att hon får allt mindre tid att ägna åt själva undervisningen av barnen, eftersom de nya direktiven tvingar henne att lägga allt mer tid på att utförligt och i detalj utvärdera varje steg i barnens arbete och kunskaper. Man vet ju ändå vilka barn som behöver extra hjälp, säger hon, det vore bättre om man fick lägga energin på dem istället för alla dessa papper.

Jan Björklund tror dock att betyg är svaret på alla pedagogiska frågor. Nu har han just beslutat, på tvärs mot alla remissinstanser, att även skolk ska föras in i betygen. Hade det inte varit bättre att återge lärarna deras kreativa utrymme för att göra skolan till en plats för lek och lustfyllt lärande där barnen gärna vill vara? Och att ge skolan mer resurser för att hjälpa de barn som av olika skäl har det svårt? I en intervju säger Björklund att han själv skolkade, ”av lättja”, men att han nog skulle låtit bli om det funnits ”registrering och sanktioner”.

Det förklarar en hel del.

En strycktäck ögontjänare.

Det förstår man ju att en sådan människa behöver skenbart objektiva mätare, måttstockar och disciplineringar att luta sig emot.

Synd bara att han ska vara skolminister.

Anna-Karin Palm