Gömda flyktingar lever inte så gömda som många tror. Det hävdar sociologen Helena Holgersson i en avhandling om papperslösa i Göteborg.

I Göteborg finns en miljö som papperslösa känner särskilt stor oro inför – spårvagnarna.

– Det beror på biljettkontrollerna. I praktiken är det en inre gränskontroll eftersom polis tillkallas ifall man inte har giltig biljett och inte kan identifiera sig, säger sociologen Helena Holgersson på Göteborgs universitet.

I sin avhandling Icke-medborgarskapets urbana geografi har hon undersökt hur papperslösa, eller utvisningsbara som hon själv har valt att kalla dem, har rört sig i Göteborg.

Då hon, 2005, började med sin avhandling rapporterade media om gömda flyktingar. I artiklarna fanns ofta bilder på människor i lägenheter med fördragna persienner som berättade att de inte vågade gå ut eftersom de var rädda.

– Men när jag började göra mina intervjuer så märkte jag att det inte var så många som satt hemma utan rörde sig mycket på stan i Göteborg, säger Helena Holgersson vars avhandling bygger på intervjuer med 15 papperslösa.

– De flesta jag intervjuade hade inte något val eftersom det inte fanns någon snäll tant som försörjde dem. De är tvungna att arbeta.

De papperslösa hon intervjuade försörjde sig på olika sätt. Några fick hjälp av släktingar och organisationer men de flesta arbetade svart på restauranger, trädgårdar, slakterier och kaféer.

– Många var missnöjda med sina löner och arbetsvillkor. Som min forskarkollega Shahram Khosravi på Stockholms universitet brukar säga, det verkar som att papperslösa har en prislapp på sig som säger halva priset.

Det fanns även andra problem.

– En kvinna berättade att hon inte jobbade för manliga arbetsgivare eftersom hon visste att hon inte skulle kunna anmäla sexuella övergrepp.

Nyligen uppdagades det att tidningsutdelare i Göteborg lejt ut sitt arbete och lät papperslösa göra jobbet för en låg ersättning. Utdelarna skodde sig på en utsatt grupp. Det var många som reagerade kraftigt och tyckte att det var förfärligt att människor utnyttjades.

– Samtidigt, utifrån mina intervjupersoners perspektiv, så måste de ha jobb för att kunna stanna i Sverige och försöka få sina asylärenden omprövade.

Jämfört med exempelvis Spanien eller andra länder i Sydeuropa är den svarta arbetsmarknaden i Sverige liten. Det innebär att papperslösa har svårt att hitta jobb.

– Vi har system med starka avtal och ett reglerat samhälle där väldigt mycket bygger på att du har ett personnummer.

– En kvinna jag intervjuade sa att hon inte ens kunde lämna in sin klocka på lagning eftersom hon inte hade något personnummer.

Det blir, enligt Helena Holgersson, en krock. Å ena sidan är idealet i svenska samhället att alla ska omfattas av välfärd och att det inte ska tillåtas parallella system. Det som sker ska ske öppet och lagligt. Samtidigt blir det svårt för den grupp som ändå vistas olagligt i landet.

– Jag är övertygad om att det här inte är ett tillfälligt problem utan en fråga som samhället allt mer kommer att ställas inför i framtiden, säger hon.