Tongångarna är mycket hårda mellan LO-förbundens avtalssekretare. Det handlar om ilska och oro när det gäller förhandlingarna om ett nytt industriavtal – och att LO:s industrifack helt har lagt locket på.

En effekt av detta är att förbundens avtalsförberedelser saktas ner.

Under tre dagar i förra veckan hade avtalssekreterarna möte. När IF Metall och Livs i onsdags förklarade att de inte vill berätta något från sina diskussioner med arbetsgivarna i Teknikföretagen möttes de av starka reaktioner, erfar LO-Tidningen. Reaktionerna kom framför allt från företrädare för de sex facken i 6F (Seko, Fastighets, Transport, Målarna, Elektrikerna och Byggnads).

LO-Tidningen har tidigare kunnat berätta att det cirkulerar ett förslag till nytt industriavtal där det finns skrivningar om att industriavtalet ska ha högsta prioritet. Det innebär att alla andra samarbeten som parterna ingår i måste vara förenliga med intressena i industriavtalet.

I förslaget finns skrivningar som betonar kostnadsmärket – andra ska inte få större löneökningar än industrins anställda. Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe har sagt att industrins avtal inte får vara golv för de andra avtalsområdena. Detta har udden riktad mot extra lönesatsningar för lågavlönade och i kvinnodominerade branscher.

Uppenbarligen finns en mycket stark oro i facken utanför industrin att LO:s avtalssamordning är i fara, som en direkt effekt av arbetsgivarnas krav att industriavtalet ska vara överordnat andra samarbeten. Dessutom finns det farhågor om att det ska bli svårt att genomföra låglönesatsningar och att ställa krav på jämställdhetspott.

Det var Teknikföretagen som för ungefär ett år sedan sa upp industriavtalet och ett argument var att industriarbetsgivarna inte vill veta av några lönehöjningar utöver märket – det löneavtal som industrins parter enats om.

Just nu är det Teknikföretagen som har satt press på alla LO-fack. Uppsägningen och förhandlingarna om ett nytt industriavtal skapar oreda och motsättningar i LO-leden.

De fackliga företrädare som förhandlar om ett nytt industriavtal vill inte prata om diskussionerna innehåll. IF Metalls Veli-Pekka Säikkälä, som är en av de fackliga förhandlarna, har dock tidigare sagt till LO-Tidningen att IF Metall värnar om LO-samordningen och vill ha kvar möjligheterna att ändra relativlönerna.

För LO:s industrifack, och inte minst IF Metall, har industriavtalet haft stor betydelse. Sedan avtalet slöts har metallarna hela tiden fått reallöneökningar. För IF Metall ger avtalet möjlighet att hänga med och utvecklas tillsammans med tjänstemännen både när det gäller löner och utveckling av arbetets innehåll.

Enligt uppgift är kontakterna mellan fack och arbetsgivare på industrins område intensiva just nu. Både Anders Weihe och Veli-Pekka Säikkälä har sagt att de hoppas att det nya industriavtalet ska vara klart före sommaren. Från IF Metall har man också pekat på sitt avtalsråd, i slutet av maj, som ett lämpligt tillfälle att presentera det nya avtalet.

Trots tre dagars möte lyckades inte LO:s avtalssekreterare fastställa LO-kraven och de egna samarbetsformerna till den kommande avtalsrörelsen. Och det handlar om att avtalssekreterarna är osäkra på hur ett eventuellt nytt industriavtal kommer påverka möjligheterna till samordning mellan LO-förbunden.