”Hoppas du fick med det där på bandet”

Jag står i en busskur vid Salems centrum och småpratar med polisens presstalesman Kjell Lindgren. Vi väntar på ett högerextremt demonstrationståg med 750 personer, däribland tillresta nynazister från hela Europa. Framför oss bygger några högerextremister en provisorisk scen.

Min uppgift är att spela in deras tal till en kommande P1-dokumentär.

Plötsligt tystnar Lindgren. Han koncentrerar sig på vad han hör i sin öronsnäcka. På hans ansiktsdrag märks att något allvarligt hänt. Jag funderar på vad det kan vara.

Ungefär samtidigt pågår IF Metalls möte i city, med förbundsordföranden Stefan Löfven som en av huvudtalarna. Han anser att Salemmarschen arrangeras av ”mörka krafter”. De lever ”för att utesluta medmänniskor”. I vårt grannland Tyskland har ord som dessa lett till att högerextremister gått till attack mot fackliga mötesdeltagare.

– Något har skett i stan, säger Lindgren – och försvinner från platsen.

Så gör också delar av den utkommenderade polisstyrkan. Senare visar det sig att anledningen inte är någon attack på motdemonstranterna, utan att självmordsbombaren Abdulwahab utlöst två explosioner.

För högerextremister är dådet rena julklappen. Polisens omgruppering leder till att yttersta högerns förtrupper intar platsen runt busskuren, ett område som polisen reserverat för Sveriges Radio, DN och andra medier. Men nu vill de högerextrema ta över polisens roll. Sverigedemokraternas valframgångar har gjort dem kaxiga.

– Här får ni inte vara, här ska vi filma, säger en kvinnlig ”kampsyster” och tar mig handgripligt i armen.

Men jag passerar ändå och ser dem rigga upp en dyr kamera. Det märks att extremhögern börjar få gott om pengar. Dess parlamentariska gren, Nationaldemokraterna, har under årens lopp inkasserat ett par skattemiljoner i partistöd. Under 2010 har partiet också fått statligt presstöd på 2,37 miljoner till sin veckotidning. Ytterligare 1,68 presstödsmiljoner är på väg för 2011. Nationaldemokraterna anser sig numera ha råd att sponsra Salemmarschen ekonomiskt, enligt en högerextrem hemsida.

Officiellt är marschens syfte att högtidlighålla tioårsminnet av ultranationalisten Daniel Wretström, mördad i Salem av en ung man med invandrarbakgrund. Mötets förste talare väljer att utnyttja hans tragiska död för att hetsa mot invandrare och flyktingar.

– Vårt folk byts ut mot någon svart-brun kryddluktande massa, utropar högerextremisten Dan Eriksson från talarstolen.

Folkmassan jublar. Plötsligt kommer Salems moderata kommunalråd Lennart Kalderén fram och tar mig i armen.

– Hoppas du fick med det där på bandet, säger han.

Politikern anser att uttalandet borde klassas som hets mot folkgrupp, men lagen är dessvärre tandlös. Medan 100-tals protesterar i city, så är Kalderén ensam om att på platsen markera sitt ogillande. Här finns inga fackliga företrädare, s-politiker eller ens alliansfolk. Yttersta högerns folk tolkar det som en seger. Dan Eriksson går längre än så. Han anklagar alla demokratiska politiker för att vara landsförrädare och folkförrädare.

Upp i talarstolen kliver den tillreste tyske politikern Udo Pastörs, gruppledare för det högerextrema partiet NPD i Mecklenburgs delstatsparlament. Nyligen dömdes han till ett villkorligt fängelsestraff i Tyskland för hets mot folkgrupp. Där är lagen inte lika tandlös som här. Dessutom kräver tyska socialdemokraterna och tyska LO att NPD måste förbjudas. Partiet anses vara en efterföljare till Hitlers NSDAP.

Från talarstolen i Salem kräver Pastörs ”Lebensraum”, livsrum för de vita folken och manar till ”Storm!”, klassisk tysk naziretorik. Hans ord understryks av den tyske trubaduren Frank Rennicke, som med en visa hyllar Hitlers tredje rike. Han kallar det för ”heligt”.

Jag får ögonkontakt med en DN-reporter, som också bevakar evenemanget. Det känns nästan som ett nazimöte, årgång 1930.

Samma eftermiddag avslutar Stefan Löfven sitt tal inne i city och varnar för att Sverige kommer förändras, om rasistiska idéer får ökat fotfäste.

– Då blir det ett kallt samhälle för oss alla! säger han apropå SD:s vågmästarroll i riksdagen och marschen i Salem.

Dagen därpå slår jag upp DN. Här hittar jag inte en rad om nazibudskapen. Istället framställs marschen som en värdig tillställning. Förgäves letar jag i DN efter en text om motdemonstrationen. Lika tyst är det i andra stora medier om fackets protester.

Det är lovvärt att IF Metall jämte andra arrangerar en demonstration mot ultrahögern. Men långt fler borde dra åt samma håll – och även göra en fredlig markering på plats i Salem. Eller som en amerikansk kollega vid Southern Poverty Law Center i Alabama – en ledande institution för att bekämpa högerextremismen i USA – uttrycker saken:

”Enda chansen att bekämpa dylika rörelser är att skapa en bred front, från vänster till höger, från arbetsgivare till fack. Särskilt i kommuner som berörs av högerextrema marscher.”

Lika angeläget är att se över lagen om hets mot folkgrupp och presstödsreglerna. Likaså att höja mediernas och rättsväsendets kunskapsnivå om extremhögern. I annat fall blir ultrahögern långt mer rumsren än vad den förtjänar.

Christoph Andersson