Analys. Sedan finansvärldens kollaps 2009 har bankerna uppmanats att sluta ta stora risker. En uppmaning som verkar ha gått spårlöst förbi hos svenska banker när Finansinspektionen återigen varnar för bankernas risker.

Häromdagen offentliggjorde Finansinspektionen (FI) sin årliga granskning av risker inom det finansiella systemet.

Grundtonen är positiv. Även om många länder är i penningkris har läget på världens finansmarknader förbättrats och den svenska finanssektorn ligger på en klart lägre risknivå än förra året, är FI:s slutsats.

Det är också denna positiva bild som har präglat nyhetsbevakningen.

Men lite i skymundan förmedlas en bild av svenska banker som är snudd på häpnadsväckande mot bakgrund av den tid vi just genomlevt.

Nyligen drog Finansinspektionen in HQ-banks tillstånd att bedriva bankverksamhet, och i flera fall har bankernas så kallade tradingverksamhet uppmärksammats.

Tradingverksamhet är när bankerna själva handlar med värdepapper för att förbättra resultaten. Det öppnar för stora risker där tillgångarna lätt övervärderas. I fallet HQ-bank blev förlusten hela 1,2 miljarder kronor.

I USA diskuteras just nu ett totalförbud mot tradingverksamhet eftersom bankerna inte verkar kunna hålla sig ifrån att ständigt ta för stora risker.

I Sverige leder det nu till att Finansinspektionen återigen måste göra en översyn av bankernas trading, trots att den senaste översynen skedde så sent som 2008.

Men även kreditmarknadsbolagens snabba tillväxt med höga inlåningsräntor uppmärksammas. Jakten på hög avkastning kan leda bolagen att även här ta för stora risker vilket ställer omfattande krav på fungerade riskhantering, enligt Finansinspektionen.

Också här ser sig FI tvungen att göra en översyn under 2011.

Klagomålen fortsätter dessutom att strömma in från kunder om bankernas rådgivning. Här pågår redan en utredning för att göra lagstiftningen tydligare.

Slutligen vill Finansinspektionen under nästa år också ”tydliggöra styrelsernas ansvar för bolagens riskhantering”.

Det ska inte behövas. Att styrelsen har ansvaret för hur ett bolag fungerar borde vara en självklarhet utan att en statlig myndighet behöver säga det.

Allt detta kunde vara ointressant om det gäller små bolag utan anställda. Det handlar dock om fundamentet för kreditgivningen som svenskt näringsliv lutar sig mot.

Resultatet av en dåligt fungerande kreditmarknad ser vi nu i Europa, med arbetslöshet och nedskuret välstånd. Därför är det förvånande att bankerna inte själva vill ta mer ansvar.