Hon fick avslag för sin skada i tredje prövningen

Pernilla Karlsson har flera pärmar med sjukjournaler och korrepondens med Försäkringskassan. ”Jag saknar arbetskamrater. Att ha ett vanligt liv och ett jobb att gå till och prata om. Jag vill verkligen jobba, men jag blir knappast bättre av att bli behandlad så här. Även om min sjukdom inte syns är jag ingen fuskare”, säger hon.

Två gånger godkände Försäkringskassan Pernilla Karlssons arbetsskada och beviljade livränta. Vid den tredje prövningen, efter sju år, fick hon avslag.
– De säger att mina problem inte kan ha orsakats av olyckan. Men de har ju godkänt skadan tidigare, och inget nytt har kommit fram, säger hon.

För tolv år sedan var Pernilla Karlsson 19 år. Hon umgicks med kompisar, tränade, körde motorcykel och drömde om att bli designer. Hon skulle plugga vidare, men ville först jobba något år på en Coop-butik.

En hal vinterkväll fick hon sladd på bilen och körde av vägen på väg hem från jobbet. Det ryckte till i nacken och när den första chocken lagt sig kände hon en smärta som hon lever med sedan dess. Hon hade drabbats av en whiplashskada.

De första månaderna jobbade Pernilla trots smärtan, men sedan tog det stopp, och hon har varit hemma med sjukpenning, sjukbidrag eller sjukersättning de senaste tolv åren. Hon har försökt att arbetsträna, men det har alltid gjort värken värre och slutat med att hon blivit sängliggandes.

– Viljan är mycket starkare än kroppen, och jag vill ju inget hellre än att bli bra och kunna jobba, säger hon.

Trots att Pernilla försökt det mesta och legat på för att få rehabilitering har inget hjälpt. Bra dagar kan hon gå kortare promenader och sköta hushållet – om hon delar in arbetet i korta etapper varvade med vila. Dåliga dagar kan hon inte ta sig ur sängen på grund av värken i nacke, rygg, axlar och huvud.

Hon har också problem med minne och koncentration och är ständigt trött.

– Jag vaknar ofta på grund av värken. Jag har inte sovit en hel natt på tio år, och så blir jag trött av alla smärtstillande mediciner.

Eftersom olyckan skedde på väg hem från jobbet räknas den som en arbetsskada. Försäkringskassan har beviljat tidsbegränsad livränta två gånger, 2002 och 2004. Men 2007 ändrade kassan sin bedömning, och avslog ansökan om livränta med motiveringen att det saknas samband mellan Pernillas problem och trafikolyckan.

– Jag förstod ingenting. Jag har samma problem som tidigare och samma journaler bedömdes, men slutsatsen blev precis tvärt om.

Pernilla fick ingen hjälp av sitt fackförbund, Handels, när hon ville överklaga beslutet. Ombudsmannen ansåg att det var lönlöst. Eftersom hon inte hade råd med en jurist förde hon sin egen talan i länsrätten. Hon försökte visa att skadan berodde på olyckan, att Försäkringskassan inte tagit med viktiga delar ur journalerna och misstolkat andra. Men hon förlorade.

– Det var jag mot Försäkringskassans jurister. Domaren skrattade åt mig när jag kom in ensam och frågade om jag verkligen tänkte företräda mig själv. Det var så förnedrande.

Livräntan gav Pernilla runt 15 000 kronor i månaden efter skatt. Nu får hon leva på drygt hälften.

– Det går att klara sig, men det är knappt, och hur det ska gå nästa år vet jag inte.

Vid årsskiftet blir Pernilla utförsäkrad och ska stå till arbetsmarknadens förfogande. Varken hon eller Arbetsförmedlingen förstår hur det ska gå till.

– Jag kan ju inte jobba mer än några timmar åt gången och jag vet aldrig i förväg vilka dagar det går. Det finns ingen arbetsgivare som vill anställa någon sådan som jag, säger hon.

Pernilla Karlsson har kontaktat facket igen, som tittar på hennes fall, och dessutom en egen jurist för att driva ärendet vidare.

– Jag kan ju inte bara acceptera det här, så här får det inte gå till, säger hon.