Modern rotlöshet

Om man som läsare inte visste det, skulle det ändå inte krävas speciellt mycket läsning av Johannes Anyurus första roman för att även den oinvigde relativt snabbt förstod att författarens hemmaplan inom skrivkonsten är poesin.

Det var min första reflektion när jag läste Skulle jag dö under andra himlar, vars titel är lånad ur ett brev från Che Guevara till Fidel Castro i hans febrigt näriga ambition att sprida revolutionen bortom Kubas gränser.

Utan likhet i övrigt, är också Anyurus huvudperson Francis en rastlös själ. Men i honom är det kärleken som härjar, både på gott och ont.

Och den tar honom inte bara till geografiskt vitt skilda platser, utan även till dito vitt skilda mentala tillstånd där dock sorgen alltmer lägger sig som en skugga över tillvarons ljusare sidor.

Jag har svårt i början med romanens spretiga komposition där bilder av nutid och dåtid fladdrar förbi likt fragment nästan utan fäste. Francis, talangfull skulptör med några utställningar på meritlistan, är – liksom vännerna Latif, Mauro, Zoranche och Sebastian – ett rö för vinden i en hård tuff värld där yta och jargong är viktigt.

Anyuru är skicklig på att skildra tonfall och ett sätt att prata där uppbrytna meningar är det normala. Och i det stora hela är det väl en sorts förlorad generation som Anyuru berättar om, där flertalet inte bär svenska efternamn.

Han får nog finna sig att även framgent en tid kallas för ett ”förortens språkrör”.

Den aktuella romanen är dock ett språng bort från en given plats. Den är en modern kärleksroman trots det smått klassiska upplägget kring temat ”ung man söker kärleken”.

Alltid denna sand, skriver jag i min anteckningar, apropå ett återkommande element i romanen. Sand som något symboliskt som både kan täppa för ögonen, men även skyla över eller i kombination med kraftig vind ha en renande kraft.

Men också något som var centralt på platsen för islams uppkomst på arabiska halvön. För övrigt en religion som Francis  praktiserar mer och mer, i takt med att kärleksrelationen till Nina i Madrid blir ett frågetecken.

Koranen som Francis har fick han av pappan från Uganda. Han som skulle bli stridspilot i hemlandet men hoppade av och blev flykting.

Borlänge, Göteborg, Stockholm och inte minst Madrid är centrala orter och städer i Johannes Anyurus roman. Och tillsammans med namn som Elvira, Veronica, Anisia och Nina är de både varma källor, men också tomma ödsliga broar där Munchs ”Skriet” framstår i en annan och lätt dager.

Hur hitta verklig mening med livet?

Det är kring den tidlösa frågan som Skulle jag dö under andra himlar hör hemma.

Ingemar Nilsson