Valskådning 5: Valcentret

Det rödgröna valcentret på Sveavägen 48 i centrala Stockholm är Sveriges enda i sitt slag. Jag har först svårt att hitta det. När det framträder, påminner det om en butik bland andra i kommersen.

Två volontärer utanför hade kunnat vara vilka reklamutdelare som helst.

Skenet bedrar. Valcentret, som invigdes så sent som i augusti i år, är bemannat av mycket engagerade gratisarbetare. Som fenomen i en svensk valrörelse är det helt nytt. Syftet är att sänka tröskeln till de rödgröna. Vem som helst ska kunna trilla in för att delta.

På en vägg hänger olika affischförslag: ”Det är mer än bara vi”; ”För alla i Sverige”; ”Vi har Moneybrother och Timbuktu. Vilka har ni?”

En volontär säger om alla medborgare som rusar förbi på vägen:

– Ingen har tid. Det är kalla blickar rakt fram. De tjänar pengar, svårt att få deras uppmärksamhet.

Sveavägen är nu inte vilken väg som helst. Socialdemokraternas partihögkvarter med de rödgrönas kampanjkontor ligger bara 20 gatunummer bort och i trakterna huserar även organisationer som ABF och LO.

Placeringen av centret kan ha varit avgörande för om de rödgröna högdjur som avlöser varandra i programmet skulle kunna närvara.

I kväll är det Socialdemokraternas partisekreterare Ibrahim Baylan, som kommit för att tala en kvart. Bakom honom hänger de officiella affischerna: ”En ny regering för hela Sverige”; ”För hela Sverige”.

Det känns märkligt att vi vanliga dödliga får komma så nära. Inga säpovakter. Bara ”30 dedikerade volontärer”, enligt en funktionär. En brokig samling människor, därtill.

Han berättar personligt om sina drivkrafter och det klassamhälle han kämpar mot:

– Det amerikanska samhället, i verkligheten, är inte något Land of opportunities. Mycket större klassklyftor där än här. Till och med höginkomsttagarna är rädda i Kalifornien. Det är höga murar, bilar och vapen. De ser varandra bara genom TV. Och ni vet ju själva vad som kommer därigenom.

”De dedikerade volontärerna” får ställa frågor, och livligast blir diskussionen om att muslimska kvinnor på grund av sina män ska behöva gå i skolan ”bakom skärmar”: ”Hur ska de komma fram?”

– Medierna blåser upp burkan, säger någon och flera håller med.

Efteråt förklarar Baylan för mig att svenska väljare är mycket politiskt intresserade och sakfokuserade, däremot inte medierna.

– Det är svårare än vanligt att nå ut med stora samhällsfrågor. Det är lättare med randfrågor som burkan.

I år blir det mobiliseringen som avgör valet. Därför är samtalet så viktigt. Det händer något i mötet mellan två människor.

Martin Gelin var Svenska Dagbladets utrikeskorrespondent i USA, med tydligt politiskt ställningstagande mot Bushregimen, och skrev en bok om Obamas valkampanj. Det ledde till att han nu arbetar för den rödgröna kampanjen som ansvarig för nya medier.

Karriärväxlingen från högertidning till vänsterkampanj kan kanske kallas modern: arbetsvillkoren, inte chefens ideologi, får styra.

Hans gamla och nya arbetsprocesser liknar varandra:

– Daglig hyperaktivitet. Vad händer i dag? Vad är strategin i dag? Behovet av att följa nyheterna och veta vad det är som gäller.

Samtidigt har hans skepsis mot pressen ökat i och med att han ”bytte sida”, och hans förtroende för journalister är begränsat. I hans arbete är det i stället volontärer som ska vara budbärarna.

Effektivare, förklarar han: ”Språket är deras eget.” Engagemanget blir personligt, en dialog där man både lyssnar och pratar.

Medborgare som talar med varandra. Vad är det svåraste med sociala medier som Facebook?

– Att hitta rätt ton, en vardaglig jargong som fungerar.

Jag ber om ett exempel och han börjar surfa på sin iPhone. Men efter ett tag ger han upp med ursäkten att det känns självupptaget.

Hellre visar han då innehållet i en ny applikation för iPhone, som de rödgröna har släppt samma dag:

– Konkreta frågor. Svar på tal. Den ska spegla vår bredare kommunikation, där vi fokuserar på sakpolitik och politiska kontraster, eftersom Reinfeldt hellre vill ha en valrörelse som inte handlar om sakfrågor utan bara om regeringsduglighet.

Sedan glider vi över i ett samtal om hur begreppen i den politiska kommunikationen har växlat.

– Moderaterna snor fraser från oss. Många har tyckt att det varit cyniskt, men jag har oftast ryckt på axlarna åt det. Men nu när Reinfeldt talar om att han ska ”hålla ihop Sverige”, den typen av budskapsdisciplin, då tycker jag att det är obehagligt.

– Jag vill inte ha en politisk debatt där man undviker att prata om vad man vill göra. Det är alltid så att man anpassar budskapet för att nå fler, men det har sällan skett så cyniskt som i det här valet.

Den före detta journalisten menar att gammelmedierna inte gör sitt jobb.

– De uttalat borgerliga tidningarna är en sak, men även SVT slarvar trots skickliga journalister. Den borgerliga agendan med RUT-avdrag, förmögenhets- och fastighetsskatter har fått för stor plats. Det berör 1-2 % av befolkningen.

Varför har det blivit så?

– Det är en Stockholmscentrerad mediekår som inte lyfter blicken från sin egen verklighet. När de ekonomiska klyftorna ökar, så ökar okunskapen om hur andra har det. Ju större klyftor, desto mindre kontakt. Så kunskapen minskar.

Hos Socialdemokraternas förening i Gamla stan dagen därpå, där partiets före detta kultur-, skol- och utbildningsminister Bengt Göransson talar för mestadels pensionärer, handlar det uteslutande om den språkliga fördunkling som spridit sig inom politisk kommunikation. Han säger:

– Medborgaren har blivit ”kunden”. Men det farligaste inom näringslivet är det ägarlösa företaget. Om samhället är en butik och medborgarna dess kunder, så kommer ägarna att vara dess direktörer. Då måste de genomföra allt de kan under sina fyra år vid makten. Det sker en upplösning av vårt samhälle. De ansvariga för samhället är medborgarna.

Innan jag lämnat Gelin i valcentret, där vi är ensamma kvar och dörren förblivit öppen trots den sena kvällen, kliver det in en stramt festklädd man med en spann skära rosor och vild blick.

Han presenterar sig som Nattens ros och säger att han gjort en spaning inför valet, ”undercover” på tunnelbanan.

Utifrån hörs ett svagt sorl från förbipasserande på Sveavägen.

Nu vill han meddela oss resultatet.

Per Zetterfalk