Vi befinner oss i socialdemokratins allra heligaste i Gamla stan.

I korridoren där partiledningen huserar är det närmast overkligt lugnt. Mitt under brinnande valrörelse. David Samuelsson, Mona Sahlins politiska sekreterare i välfärdsfrågor, känner kanske på sig att han bör förklara.

– De flesta riksdagspolitikerna har inte varit här sedan semestern började. De som återkommer, återkommer först efter valet.

Han är 45, utbildad i datavetenskap, har ring i örat, ring på fingret.

– Våra olika partier har olika kulturer. Här tänker och diskuterar vi ofta gemensamt i grupp, till exempel under partikongressen.

– Moderaterna, däremot, liknar mer ett aktiebolag, där Reinfeldt är vd. Så länge de gör vinst. Annars avsätts han. Fem-sex personer bestämmer, resten sitter still i båten. På deras stämma är det tyst.

Espressomaskinen ett tiotal meter från Sahlins kontor laddas med dovt skimrande patroner.

– Valet handlar om välfärdsstaten kontra ökade klyftor.

Samuelsson talar snabbt och gärna om ideologi.

Han störs av att moderaterna vann förra valet på det som de kallade ”massarbetslöshet”, medan medier inför årets val inte fäster större vikt vid att antalet arbetslösa sedan Reinfeldts ”nya arbetarparti” tog över har stigit med 50 procent.

– Vad är detta? Samtidigt har makarna Reinfeldt tjänat 135 000 kronor per år i minskade skattekostnader.

För att vinna valet behöver Socialdemokraterna kommunicera med väljarna. Deras storvulna ambition är en miljon personliga möten.

Nyhetsprogram som Rapport har en miljon tittare – varje kväll. Men medier ställer krav på hur partibudskapen är paketerade.

– Det nyhetsmässiga kräver en twist. Men det är ju inte en nyhet att socialdemokraterna vill ändra på jobbpolitiken. Samtidigt aktar vi oss för att dras med i detta bara för att få media.

Han är bekymrad över att Jan Björklund gör utspel om burkan i skolan, vilket är mediegodis.

– Varför nu? Hur stort är det samhälleliga problemet egentligen? Vi är också emot, men det handlar om vilka frågor man vill diskutera. Lyfter frågan, lyfter Sverigedemokraterna. Då blir allt ”invandrare”.

Som politisk sekreterare är det Samuelssons uppgift att ha en åsikt utifrån den pluralism som råder i partiet och sedan bereda frågor åt Sahlin. De politiska prioriteringarna styr vilka städer hon besöker.

Väl på orten är medierna centrala.

– För att det ska bli ett bra besök krävs det bra illustrationer. Medier vill ha bra bilder. Blir det bra bilder, blir det större artiklar.

Just denna dag är hon i Karlstad, där man är hockeyorienterade. Så där talar hon med Färjestadens tränare Håkan Loob om idrott. På det hakas ett förslag om idrottsgymnasierna som skiljer partiet från regeringen, även om det egentligen inte är någon stor fråga.

– Det sker inte i symbios mellan oss och medierna, men det är en interaktion. Vi vill skapa bra förutsättningar för hur de ska uttrycka det attraktivt, enkelt och tydligt. Diskussionen i staben handlar om hur vi lägger upp det utifrån bilder med associationer till vårt ämne.

Flera i korridoren hälsar glatt, andra verkar söka efter information i Samuelssons ansikte när de hör att jag är där för att skriva. Nickar, blickar och korthuggna repliker som: ”Äldremat.”

Hur ser du på journalister som yrkesgrupp?

– Professionella människor som gör sitt bästa utifrån sin situation. Jag måste respektera den mediala logiken, även om jag hade velat något annat. Det är starka kommersiella krafter. Väldigt få specialister och kunniga redaktörer, och få som jobbar länge med inslagen.

Varför speglar medierna inte den kraftigt stigande arbetslösheten?

– Mediebilden formas i Stockholm. De arbetslösa lågutbildade är färre här än ute i landet. Hade medierna legat i Trollhättan, hade det sett annorlunda ut.

– Det handlar om journalisternas vardagserfarenhet.

Thomas Björkman, chef för Studio Ett, sa till mig under mitt besök på Sveriges Radio att det är små skillnader mellan blocken i årets val, trots att partierna hävdar motsatsen. Vad tänker Samuelsson om de olika tankesätten?

– Det finns stora förslag från Alliansen som socialdemokraterna inte skulle acceptera. De har försämrat a-kassan, slagit sönder sjukförsäkringssystemet och sänkt skatten med 100 miljarder på fyra år. Vi har sett en mycket snabb samhällsförändring. Det är av stor betydelse vilken regering vi har.

– Journalisterna är mest intresserade av våra dagliga förslag. Det är ju små skillnader i politiken från dag till dag. Medierna relaterar inte till de stora samhällsproblemen.

Varför skulle journalister inte vara intresserade av att skriva om dem?

– De längre linjerna är ideologiska, varken medierna eller vi kan berätta om allt och partiernas riktningar är svåra att analysera. Medierna är mer bekväma med att skriva ut exakta besked: Ja eller nej.

– Moderaterna sa inte före förra valet att de skulle sänka skatterna med 100 miljarder. Reinfeldt sa 20 miljarder, han tonade ner detta. Samma sak händer nu. I själva verket vill de sänka igen, minst lika mycket.

Samuelsson har varit anställd på tjänsten hos Sahlin sedan i mars och kontoret ger intryck av att han bara är tillfälligt inhyst; några pärmar och tomma brevkorgar, en Aktuellt i Politiken.

Vilken roll för samhällsutvecklingen har mediernas fokus på partiledarna?

– Politik handlar om framtid, inte personliga popularitetsmätningar. Men det sker en rundgång i medierna, där de förstärker varandra.

Per Zetterfalk