Rika Lomma röstar mest

Klas Schumann jobbar i trädgården när folkpartisten Gustav Georgson går förbi. De har träffats genom åren, inte minst på fotbollsplanen.
”Jag säger inte vad jag röstar på när Gustav står här”, säger Klas.

Skönaste boendet, toppresultat i skolorna, rikaste invånarna. Havet glittrar och Lommaborna myser kollektivt. Här är invånarna bäst i landet på att rösta. Lite paradoxalt, tycker en del.

På ett kafé i Lomma centrum läser en byggjobbare Expressen. En man går förbi, dinglar en orange plastkasse i ena handen och en käpp i den andra. En anställd på vårdföretaget Carema cyklar nerför gågatan.

Klädförsäljarna på torget diskuterar att raggsockssäsongen är i antågande.

– Nu har jag lagt om mina lån, säger en kvinna till den hon går i armkrok med på det ödsliga torget.

Småstadskänsla.

Men också:

Mäklaren Lind & Co erbjuder en villa med dubbelgarage för 3,7 miljoner. Skanska bygger boende för 55+ vid havet, en bostadsrättstrea för 4,3 miljoner.

Alla allmännyttiga bostäder är sålda.

– Det är helt omöjligt att få en hyresrätt här i min ålder. Och bostadsrätt är för dyrt, säger Philip Johansson, 21, som kommer ut från Hemköp med matkassen i hand.

Han tänker flytta till någon närbelägen ort.

– Det är varken bra eller dåligt. Lomma är ansett som en rik kommun och någon ska väl vara det. Det är en bra kommun att flytta till när man blir äldre, säger han.

I ett villakvarter någon kilometer österut sicksackar Gustav Georgson tillsammans med tre andra folkpartister över gatorna med broschyrer i högsta hugg för att få en ”opåtvingad kontakt” med väljare. ”Tjoa över häcken” är bättre än dörrknackning, är hans erfarenhet.

– Jag kan väl få informationen i brevlådan, säger en kvinna i en av trädgårdarna och tar ett djupt bloss av cigaretten, medan hon masar sig fram till tomtgränsen.

– Okej då, säger hon och sträcker upp handen över den nästippshöga häcken.

Gustav Georgson är glad över 38 borgerliga år i Lomma. Vid förra valet fick moderaterna 48 procent av rösterna. Det skulle funka bra även om de fick full majoritet, tror han, men det är viktigt med en palett av partier.

Folkpartist blev han när ”Lejonkungen”, Lars Leijonborg, skapade diskussion kring språktester för invandrare. Förslaget var bra, säger han, men det var själva debatten som fick honom att läsa på.

Han är 23 år, student, och vill bejaka ett allt mer individanpassat samhälle. Står som förstanamn på kommunlistan och tredjenamn på riksdagslistan. Märket ”Kryssa Gustav” pryder bröstet och halva bilen. Han hoppas på Lomma men behöver komplettera i Lund, Staffanstorp och Kävlinge.

– Klas, får jag lämna lite valinfo till dig? säger han vid en av de välansade häckarna.

Då hojtar grannen bakifrån, över gatan:

– Säg till att de fixar omklädningsrummen på fotbollsplanen!

– Här får du lite info, svarar en av folkpartisterna.

– Nej, nej, jag vill inte ha med dem att göra, säger grannen.

Klas Schumann har sett Gustav Georgson som knatte på fotbollsplanen och framåt. Det påverkar inte hur han tänker rösta. Då finns det så många andra politiker som han också känner.

Vad som avgör blir inte pensionerna i alla fall, där lovar ju alla saker. Snarare vanan.

– Men jag säger inte vad jag röstar på när Gustav står här.

– Det ska mycket till om man ska omvända någon en sån här gång, säger Gustav.

I Lomma, den gamla arbetarkommunen, sägs det att Socialdemokraterna på 1960- och 70-talen byggde bort sin majoritet. Mer villor – mer borgerliga väljare, jo, det är oundvikligt, resonerar de fyra folkpartisterna.

Det är synd att det bara finns några hundra hyresrätter, tycker de. Men samtidigt är det ”förbaskat svårt att få ekonomi” i hyresrätter. Det är en exklusiv boendeform, att kunna ringa när det droppar.

Gustav vill se bättre mat för gamla och unga, upprusta Bjärred centrum (kommunens andra tätort) liksom området efter den gamla eternitfabriken i Lomma. Annars är kommunen förskonad från sociala problem. Inget är katastrofalt.

– Det är kanske lite paradoxalt att de som skulle klara sig utan samhällets stöd röstar mest, säger Gustav Georgson.

Över Lomma centrum ligger ett konstant dån. En hund skäller: Tyst med dig! får den till svar. Men hörs inte nämnvärt.

– Nu river de taket, säger Bertil Lindskog, 70, och följer hur halvmeterbreda metallrör dras ut ur Centrumhuset som på 60-talet blev symbol för framtiden.

Affärslokalerna längs torget är urblåsta.

– Det känns lite konstigt, säger Bertil.

Lomma utvecklas så snabbt, tycker han.

– De bygger så dyra bostäder så man har inte råd att bo där. Såna där, pekar han.

Ett köpcentrum borde det ha blivit, som i Burlöv.

Han har ingen kontakt med politikerna och inte med de välbeställda som flyttar in till kommunen heller. Klyftorna mellan rik och fattig finns där. Men de syns inte, resonerar han.

– Jag röstar inte, jag har tröttnat på det. Jag tar inte emot information, jag går bara rakt förbi.

Han är ovanlig i Lomma. Här röstar invånarna mest i landet. 94 procent gick till valurnorna vid förra valet, 2006.

På biblioteket välkomnar böckerna Politiska idéer och Demokratins bärare besökarna, uppställda vid entrén. En man undrar var valstugorna i Lomma finns. Bibliotekarien Kristina Lindahl säger att det faktiskt inte finns några, kommunen är ju inte så stor (10 000 invånare i Lomma och 21 000 i kommunen) men hänvisar till information på kommunhuset.

– Att det är engagerade invånare, det kan jag säga, absolut, säger hon.

Det är en känsla; men också det att många har lånekort och att mycket facklitteratur lånas ut. Utbildningsnivån är den tredje högsta i landet och den återkommer som förklaring till det stora valdeltagandet.

Vid busstationen (eller snarare hållplatsen, flyttad under centrumbygget) passar Lisa Bäck på att träffa väljare. Hon kandiderar till kommunalråd, för Socialdemokraterna, säger hon. Även om oppositionsråd vore en mer realistisk beskrivning.

Hon är ”jättestolt Lommabo”: en fantastisk kommun:

– Vi trivs, men vill göra den ännu bättre.

Viktigt är att kommunen ska sköta all äldrevård.

– Carema visar röda siffror. De bedriver en ineffektiv verksamhet, säger hon.

Själv åker hon kollektivt – försöker leva som hon lär ­– till jobbet som förvaltningschef i Eslöv.

– Varför går bussarna varje kvart till Lund och en gång i halvtimmen till Malmö? undrar Tomas Malmqvist i busskön.

Avgörande för honom är stora ideologiska ställningstaganden: Hur man vill att samhället ska se ut. Men kommunalt kan det se annorlunda ut. Skola, barnverksamhet, pendling – sånt man är utsatt för i det dagliga livet.

– Jag röstar på er, säger han.

– Då har jag din röst i ryggen, säger Lisa Bäck.

Hon vill inte säga att Socialdemokraterna byggt bort majoriteten:

– Men man har låtit bli att bygga för fortsatt majoritet, så utrycker jag det, säger Lisa Bäck.

Medan det fanns ett kommunalt bolag hade man kunnat öppna för fler utan stora plånböcker.

Nyss träffade hon hundra Lommapensionärer.

– Där fanns en oro: Var ska jag bo?

För henne är det solidaritet, rättvisa och jämlikhet som avgör.

– Det kan kännas uttjatat. Men det är basen för mitt ställningsstagande. Trots att jag är politiker stänger jag ofta av tv- och radiodebatterna. Vem har rätt att slå den andra i huvudet?

– Det är inte okej att det regnar in på Bjerehovsskolan. Jag vill att vi ska bli en klimatsmart kommun. Det är saker som berör människor mer än en skattereduktion si eller så stor.

För att höja valdeltagandet måste man inte bara berätta vad man själv tycker är viktigt utan också engagera sig i vad andra tycker är viktigt.

– Ställa frågan: Vad vill du vara med och ta ansvar för?