Antifacklig bokhandel

Ögonen blixtrar till på killen i informationsdisken när jag råkar nämna att jag är journalist.

”Du ska bara veta hur de behandlar oss här”, viskar han nervöst.

Dagen efter, i en mörk pianobar, visar han mig företagets personalhandbok, i vilken följande går att läsa:

”Borders anser att bokförsäljarnas bästa intressen kan mötas utan utomstående parters engagemang, i synnerhet fackföreningars. Företaget uppskattar att arbeta med bokförsäljare individuellt, utan att dessa ska behöva lida av betungande fackföreningskostnader, komplicerade regler och kostsamma arbetsstopp”.

Min källa, som av rädsla för repressalier vill förbli anonym, berättar att arbetsförhållandena drastiskt försämrats sedan hedge-fonden Pershing Square köpte en majoritetsandel i Borders, hösten 2007.

”De behandlar oss så illa att många heltidare har slutat och blivit ersatta av timanställda som de inte behöver betala vårdförsäkring och andra förmåner för”, säger han.

Hissen på hans arbetsplats är trasig sedan länge och rulltrappan stannar titt som tätt så att personalen tvingas släpa tunga boktravar upp till tredje våningen. De är konstant underbemannade. Homosexuella medarbetare ersätts av heterosexuella. Cheferna dokumenterar de anställdas arbetsprestation löpande så att de ska kunna ange brister i denna som skäl för att ge heltidsanställda sparken.

Dessutom tvingas personalen att ljuga för kunderna. Under sloganen ”We make bestsellers” förväntas de anställda tala sig varma för utvalda titlar som skiftar varje månad, oavsett om de läst dem eller inte.

Borders motstånd mot fackföreningar är en gammal surdeg. Redan 1996 gjorde företaget rubriker då det portade författaren och filmaren Michael Moore från sin egen boksignering. Detta efter att Moore stött en strejk utanför en Borders-affär i Philadelphia, där ledningen sparkat en anställd som velat organisera sina kollegor.

Det behöver kanske inte sägas att Moore tuggade fradga och skrev en rasande debattartikel om debaclet.

Volontären Peter Sherman på arbetsrättsorganisationen Young Workers United är inte förvånad över Borders agerande.

”Att bryta mot arbetsrättslagar är inget brott, utan blott en kostnad för att göra affärer i det här landet”, säger han retoriskt.

Dels handlar det om att företag hyr in firmor som motverkar bildandet av fackföreningar. Dels överlåter arbetsgivare kommunikationen med före detta anställda som kräver arbetslöshetsersättning till bolag som specialiserat sig på att sätta hinder i vägen.

Borders har anlitat bolaget Talx för att hantera personalanspråk. Talx är ökänt för att ta även glasklara ersättningsärenden till rätten, för att på så sätt förhala processen och försöka få anställda att backa från sina krav.

För att hindra personalen att lufta sin situation har Borders antagit en blogging-policy för sina anställda, som alla även uppmanas till angiveri av eventuella syndande kollegor.

En anledning till draget kan vara den negativa publicitet som Borders fick efter en Facebook-kampanj i början av året. Det var när kedjan skulle lägga ned drygt 200 affärer i januari, som anställda protesterade mot att böcker som inte sålts helt sonika slängdes i soporna.

Kampanjen fick namnet Donate Not Dumpster och uppmanade Borders att åtminstone återvinna böckerna, något kedjan dittills saknat centrala direktiv om. Ett alternativ var att donera böckerna till bibliotek eller välgörenhetsorganisationer.

Facebook-kampanjen fick snabbt 15 000 anhängare och tvingade Borders att lova bättring. De ”icke återlämningsbara” varorna, typ mjukisdjur, doneras numera och kedjan har lovat att återvinna. Men fortfarande går böcker till spillo.

”De drar av omslagen och skickar tillbaka dem och slänger resten. Det är likadant i alla bokaffärer i USA, och inte bara Borders som gör detta”, säger min källa.

Det handlar, enligt kampanjen, om en miljard böcker årligen.

Ett nytt Facebook-upprop har startats för att få till en ändring av affärsmodellen, som alltså ger bokförsäljare pengarna tillbaka för de titlar som inte sålts, och därigenom uppmanar till alltför stora beställningar och en onödig belastning på miljön.

Hanna Sistek