Englands är i kris, löner fryses och pensionsåldern höjs. Ändå är arbetslösheten lägre i Storbritannien än i Sverige, som sägs glida igenom finanskrisen på en räkmacka.
Hur är det möjligt?

Tillväxt skapar jobb, och kris brukar vara liktydigt med hög arbetslöshet.

I Storbritannien och andra krisdrabbade europeiska stater gäller fortfarande detta samband. 7,8 procent var den brittiska arbetslösheten i maj, enligt Eurostats säsongsrensade data.

Det är högt.

Men Sverige låg ännu högre, på 8,1 procent.

Portugal, vars ekonomi alltmer döms ut som nära bankrutt, har bara marginellt högre arbetslöshet än Sverige, 8,5 procent.

Och ser man till andra exportorienterade länder som i likhet med Sverige har klarat sig hyfsat bra genom krisen har de också klarat arbetslösheten betydligt bättre än Sverige.

Exportlandet Tyskland hade till exempel i juni en arbets­löshet på bara 6,6 procent, Danmark 6,3 procent och Norge 3,7 (maj). Nederländerna, som i och för sig har många deltider, ligger på låga 4,4 procents arbetslöshet. Bara Finland ligger högre, på 8,8 procent.

Hur kan då Sverige ha så hög arbetslöshet att till och med krislandet Storbritannien klarat sig bättre?

Svaret är att länderna delvis har följt samma väg trots olika ekonomiska förutsättningar.

I England höjs nu momsen, lönerna inom offentlig sektor fryses under två år. Den statliga pensionsåldern höjs till 66 år. Barnbidrag och annat får ett utgiftstak, departementen skärs ned med 25 procent.

Det hela innebär en gigantisk omfördelning från offentligt till privat ägande och framför allt till hög arbets­löshet.

Samtidigt fortsätter den engelska regeringen med stora exportstimulanser till privat industri. Också Sverige har genom de senaste årens skattesänkningar och regelförändringar skurit kraftigt i de offentliga utgifterna, dock utan att ställa upp med så stora krispaket till industrin som i många andra europeiska länder.

I Sverige är det i stället Riksbanken som varit industrin mest behjälplig genom sin historiskt låga ränta.

Den svenska exportindustrin tuffar som sagt på ändå, men sysselsättningen inom industrin har hittills främst handlat om att behålla den personal som finns i stället för att nyanställa.

Även här har politiken inneburit en omfördelning från det offentliga till det privata. Och även här har arbetslösheten ökat.

Med krislandet Storbritannien som exempel är det förvånande att den höga arbetslösheten i räkmackelandet Sverige inte har spelat en större roll i den svenska valdebatten.

Martin Klepke