Böcker till behövande

Man får vara nöjd med de rödgrönas kulturpolitiska programförklaring; blandningen av öppenhet inför framtiden och ett antal namngivna satsningar både på bredd och på spetskompetens – på jämlikhet och på att kulturskaparna i högre grad ska kunna leva på det dom är bra på.

Särskilt glädjande är det förstås att arbetsplatsbiblioteken och En bok för alla föreslås återfå sin forna status, och det kan tydligen vara på sin plats att påminna om varför.

Svenska Dagbladets kulturchef Stefan Eklund utnämner i en i övrigt positiv kommentar ”nysatsningen på En bok för alla” till ”direkt tveksam”, med motiveringen:

”I dag, med den nya tekniken på ständig frammarsch, är väl tillgängligheten knappast ett problem för litteraturbranschen. Istället borde all politisk kraft inriktas på skönlitteraturens plats i skolan. Där behövs den som bäst.”

Hanne Kjöller har en liknande invändning mot arbetsplatsbibliotek och EBFA på ledarplats i Dagens Nyheter, om än med ett mer pikant tonfall:

”Att slinka in på det kommunala biblioteket på torget intill Konsum är tydligen alldeles för jobbigt för långtradarchaufförer och andra med jobb. Och att plocka åt sig en pocketbok inne i mataffären, som idag kostar ungefär som en snusdosa, är uppenbart på tok för dyrt.”

Som jag ofta förklarat, är rabatten bara en del av konceptet. En signal att denna bok blivit utvald som viktig, av kvalitetsskäl och bildningsskäl. Att man vet vad man ger sig in på.

Men hela idén med En bok för alla var så mycket större och folkbildande: sätt att förhålla sig till litteraturen, handledningar för den som vill få andra att börja läsa.

En bok för alla var ett medium i sig, inte bara en prissänkningskampanj. Som inte minst spelade en viktig roll i just den litteraturundervisning Stefan Eklund efterlyser, genom att göra det möjligt att köpa klassuppsättningar av kvalité till rimligt pris, och genom att tillhandahålla studiehandledningar och andra pedagogiska stöd och rutiner.

Vad beträffar behovet av att få fler att börja läsa, så minskar inte det av att böcker blivit mycket mer lättkonsumerade.

Andelen personer som aldrig läser ökar hela tiden, och detta är en klassfråga och ett könsmönster. Vad beträffar urvalet av ickeläsare, och vad beträffar behovet av läsning.

Om det finns god litteratur att tillgå, och därmed ett löfte om att läsning vidgar ens perspektiv och inte bara ger underhållning för stunden. Då ökar chansen betydligt att böckerna hamnar hos dem som behöver dem mest.

Att En bok för alla skulle väckas ur sin (trots allt väldigt aktiva) törnrosasömn till ett helt förändrat medialandskap vad beträffar publiceringsformer och distributionskanaler är inte en invändning utan en utmaning, ja en uppfordran att vara ett föredöme. Både beträffande folkbildning och ersättning till upphovsmännen.