Foto: DAN HANSSON / SCANPIX
   

NOTIS. Svarta kläder, mjuk matta, vit rymd.

 

Vi är i en slags kyrka.

 

Norrlandsoperan.

 

Publikförväntningar
Brodskykvartetten ser undrande ut, men håller masken: Ska publiken inte klappa?

– På den här konserten får man prata mellan låtarna, meddelar trummisen i stökrockiga Pascal och skramlar igång ”Och dom tror att dom dansar” för att till sist kommentera:

– Vi har aldrig tidigare spelat för en sittande publik.

Någon i publiken hojtar:

– Välkomna till MADE!


Roskilde 2.0
Umeåfestivalen är Roskilde 2.0. Olika riktningar korsas vilt.

Utanför Brodskypubliken köar deras barnbarn till Thåström. Uttrycken kalibreras av de vackra rummen med den fina akustiken.

Upplägget är genialt.

 

Tillbaka i tiden?
Starkast intryck gör 80-talet. Thåström, då gigant, nu rappt in och ut med sprattlande kropp i motljus. Inget snack. Wadling, då alternativ, nu in och ut med käpp, dubbelvikt med låtpärm i knäet. Skrockar åt sig själv.

De väcker moderskänslor och tonårsblod. Båda har fantastiska musiker och scenen lyfter dem till kristaller som bryts. Rösterna.


Sitt still!
Men idén om att publiken inte får störa artisten, utan förlorar sin betalda sittplats vid sen ankomst, är en klockren kulturkrock.

Det känns när den sammetsröda stolsraden börjar svaja fram och åter under Thåströms finmaskiga mangel.

Ett korn till explosiv syn på vem som är artist, publik och arrangör.

 

Fotnot: MADE står för Music Art Dance Etc och är NorrlandsOperans årligen återkommande kulturfestival.

Per Zetterfalk
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn