Oregelbundna och obekväma arbetstider har blivit allt vanligare på arbetsmarknaden. Men det är stora skillnader mellan arbetare och tjänstemän. Återkommande kvällsarbete, skiftarbete och helgarbete är dubbelt så vanligt bland arbetare som bland tjänstemän.

 

För inte minst kvinnorna inom LO har arbetstiderna försämrats. Andelen kvinnor som arbetar dagtid inom handel och service var 75 procent 1991. I dag är andelen bara 34 procent, övriga arbetar antingen tidiga morgnar eller kvällar. Bland kvinnor inom industrin arbetar 48 procent dagtid mot 78 procent 1991.

Var femte LO-medlem arbetar natt någon eller några gånger i månaden. Nästan tio procent av LO-medlemmarna arbetar natt hälften av alla sina arbetspass.

En mycket liten del av dem som arbetar på oregelbundna tider eller på natten gör det av eget val. Arbetstiderna är bestämda av produktionens krav. Inom processindustrin är nattskift vanliga därför att maskinerna aldrig får stå stilla. Sjukvården pågår dygnet runt. Butiker och stormarknader har flest kunder på kvällar och helger. Alltfler transporter – både av varor och av personer – sker på kvällar och nätter. Krogar och restauranger är öppna långt in på småtimmarna.

Det är väl belagt av yrkesmedicinsk forskning att oregelbundna arbetstider sliter på hälsa och sociala relationer. Dygnsrytmen blir störd, sömnen blir dålig och umgänget med familj och vänner blir lidande.
 

Problemen förvärras av att många av de jobb det handlar om är hårt styrda. Möjligheterna att ta en timmes ledighet med kort varsel, att förskjuta arbetsdagen eller att själv planera i vilken ordning arbetsuppgifterna ska utföras, saknas i många schemalagda yrken. Samhällsservice som dagis, kollektivtrafik, vårdcentraler är dessutom främst tillgängliga på tider som är illa anpassade till anställda med oregelbundna arbetstider.

Mycket av vår standard bygger på att många arbetar på tider när de flesta av oss inte vill arbeta. Till en del kompenseras de som arbetar på obekväma tider med ob- eller skifttillägg eller med förkortad veckoarbetstid.

Men den ersättning som ges på detta sätt är inte överdrivet stor. Även med sådan kompensation inräknad visar all lönestatistik att stora tjänstemannagrupper med högst behagliga arbetstider är betydligt mer välavlönade än de som arbetar kvällar, helger och nätter.

Den borgerliga regeringen har genomfört en skatteomläggning som varit extremt gynnsam för höginkomsttagare. Mer än hälften av alla skattesänkningar har tillfallit den fjärdedel av befolkningen som tjänar mest. Finansminister Anders Borg motiverar orättvisorna med att inkomstutjämningen har gått för långt i Sverige.

Samtidigt propagerar han för att de som tjänar minst måste arbeta mer till lägre lön; det är ju själva idén bakom moderaternas så kallade jobbskatteavdrag.

Anders Borg vill inte inse att de som håller igång Sverige dygnet runt till större delen är anställda med låga eller måttliga löner och att de redan har så ansträngande arbetstider att de inte kan ta på sig ännu mer arbete utan att fara illa.