NOTIS. Inne i ångbastun på Eriksdalsbadet sitter tre män och talar arabiska.

Jag sitter också där och förstår ingenting, men lyssnar till språkljud och kadenser som flyter omkring i vattenångan.

Jag är i minoritet.

Språkbyte
Vi lämnar bastun samtidigt, och när vi kommer ut i det stora duschrummet där det är fullt med folk, övergår de tre männen genast till att tala svenska, flytande men med en viss brytning.

Vem är nu i minoritet?

Fan Ahmed
En av dem frågar en ung kille hur mycket han betalade för tatueringen, en örn, som han har på ryggen. "Tre och fem", svarar killen stolt men en smula generad.

De som nyss talade arabiska men som nu talar svenska skämtar sinsemellan, om begynnande fetma, om hur långt eller kort de har simmat, och annat som jag inte uppfattar.

De tar rätt mycket plats, man skulle kunna kalla deras beteende osvenskt.

Innan en av dem går tillbaka in i bastun säger hans kompis som fortfarande står i duschen:

”Fan Ahmed, du blir bara vitare och vitare i skinnet.”

Ahmed svarar:

”Du vet, man måste integrera sig.”

Lars Hermansson
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn