Foto: JOHANNA SCHARTAU
 

KRÖNIKA. Sauvages är en liten fransk by om några hundra själar uppe i bergen väster om Lyon.

Vacker i sin oansenlighet, vägen som ringlar sig allt högre, vita fyrkantiga stenhus flockas på höjden, bildar häck runt kyrkan och det lilla monumentet med namnen på alla unga män från Sauvages som dödats i Frankrikes tre stora krig mot Tyskland. Årtalen 1870, 1914 och 1940 är ristade i sten av en okänd konstnär.

Under det första världskriget stupade över fyrtio pojkar från byn, de flesta inte ens tjugo fyllda. Bara ett av tiotusentals bortglömda monument över alla de miljoner som dog en förtidig död.

Igenspikat
En känsla av overklighet i det kalla soldiset, med gatan som löper tom ner längs sluttningen. För alla tre butikerna i Sauvages är igenspikade med tjocka träplattor.

Bageriet gav upp för en månad sedan. "Det som alltid funnits här. Nu måste vi åka en mil för att handla mat", säger en gammal gumma utanför sidenväveriet som fortfarande håller ut i den ekonomiska krisen som hotar att krossa Sauvages. Ännu en gång.

Slammer från guldbrokad
Inne i huset slamrar vävstolar av trä i en öronbedövande rytm. Långa smala hålkort, ett slags primitiv programvara, styr silkestrådarna i de halvautomatiska maskineriet.

Så är man plötsligt förflyttad från de stora krigen och dagens ekonomiska kris till industrialismens gryning och det missnöje som ledde fram till den franska revolutionen.

Före revolutionen fanns det mer än 15 000 vävstolar i dessa trakter, här tillverkades ju de sidentyger som bars i slotten och i självaste Versailles. Guldbrokad med blommor. Uppror hade flammat upp (1744 och 1786) som föraningar om vad som komma skulle.

En liknelse om revolutionen
Under den stora revolutionen brann vävstolarna, all tillverkning låg nere. I Lyon vågade ingen bära så mycket som en sidenhalsduk av rädsla för att bli tagen för adlig dam eller herre.

I Sauvages berättas det en gammal historia om revolutionen.

 
  Foto: JOHANNA SCHARTAU
   

Livet för Les Canuts (sidenarbetarna) var ett ständigt vadande i vatten så djupt att de nätt och jämt kunde hålla huvudet över ytan. Så kommer plötsligt en oväntad håla i flodbotten. Då tappade folk fotfästet, kvävdes och greps av panik. Hålet i flodbotten, det var livsmedelskrisen och de skyhöga spannmålspriserna.

Sen dröjde det inte länge innan eldarna brann överallt runtomkring på höjderna.

Nicolas och Ludvig
Nere i floddalen i Lyon har studenter samlats till en demonstration mot dyrtider och försämringar på universitetet. Ropen skallar:

”Ner med Sarkozy!”

Äldre förbipasserande nickar instämmande, ler med vänliga ögonkast.

Men några blickar riktas också mot ryttarstatyn i bakgrunden. Där sitter han ju fortfarande.

Solkungen i Versailles. Ludvig XIV till häst.

Björn Cederberg
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn