På gatorna i Aten kryllar det av immigranter som säljer olika prylar, väskor, paraplyer och leksaker. De blir ständigt jagade av polisen eftersom de varken får sälja eller egentligen befinna sig i landet.
 

Asylsökande och migranter lever under mycket svåra förhållanden i Grekland. Men EU:s ansträngningar är mer inriktade på att stoppa strömmen av flyktingar än att skapa drägliga förhållanden. 22 länder samarbetar med att bevaka landets gränser.

 – Jag längtar efter mina döttrar, säger Ahmed Ursaji, tvåbarnsfar från Afghanistan som flydde till Europa för fyra år sedan. 

Han kom inte längre än till Samos, första anhalten. Där tog pengarna slut och Ahmed blev kvar på ön som ligger bara någon kilometer från turkiska kusten. Nu delar han en liten lägenhet med fem landsmän. För det betalar han 2.000 kronor i månaden. 

– Det är inte lätt, men bättre än hemma.

Enklare arbete
Tidigt varje morgon går Ahmed ner till torget i turistorten för att vänta på potentiella arbetsgivare. Ibland har han tur. Då får han bära vatten på något bygge eller utföra andra enklare uppgifter. 

Lönen är aldrig mer än 100 kronor. Om Ahmed får något över i slutet av månaden skickar han hem pengarna. 

Tusentals personer i Grekland delar Ahmed Ursajis situation, och många har det ännu värre. Var och varannan natt kommer flyktingar till Samos, som efter förhör med grekiska polisen sätts i ett läger i väntan på att bli skickade till Aten. Där kan de bli sittande i upp till tre månader.

Själv kan Ahmed Ursaji visa upp ett tillstånd som ger honom rätt att arbeta. Det gör att han slipper trakasseras av polisen. Drömmen om ett permanent uppehållstillstånd har han däremot gett upp. 

Desperat situation
Situationen i Grekland är desperat. Förra året anlände nära 150.000 irreguljära migranter. Väl framme väntar en obehaglig överraskning; Greklands undermåliga migrationssystem och den kraftiga konkurrensen med andra nykomlingar. 

De senaste åren har FN:s flyktingkommissariat och en rad humanitära organisationer gång på gång riktat allvarlig kritik mot landet. Den handlar delvis om den godtyckliga asylprocessen, där chansen att få uppehållstillstånd är försumbar: Om nätterna köar tusentals flyktingar längs en mur i Atens utkanter – och poliser väljer helt godtyckligt ut mellan tio och tjugo personer som får rätt att söka asyl.

Men kritiken handlar också om tillståndet i Greklands häkten och flyktingförläggningar. Personer som inte har sina dokument i ordning anses vara illegala och förföljs av polisen. Ofta fängslas den som grips i upp till sex månader.

– Vårt största bekymmer är ensamkommande barn. Antingen häktas de tillsammans med vuxna vilket kan vara riktigt farligt. Eller så försvinner de, oftast till arbete på fälten där de plockar apelsiner och oliver. Barnarbete är en logisk konsekvens av ett sådant här system, säger Simone Troiler, utredare på människorättsorganisationen Human Rights Watch, som själv besökt barnen ute på fälten. 

Stärkt bevakning
Oron delas av Jani Isomätse, samordnare på Samos för EU:s nya gränssamarbete Frontex. 

– Att betala smugglare är ju inte gratis och det gäller att i efterhand kunna betala av skulderna. Det är viktigt att förstå att de här människorna sugs in i Europas ekonomi. Eftersom de vistas här illegalt är de sårbara och blir lätt utnyttjade. 

Sedan ett par år tillbaka är Jani Isometsä med och leder samarbetet för att stärka den gemensamma bevakningen av unionens yttre gräns. På Samos innebär det i praktiken att kustbevakningen får stöd från andra länder, exempelvis Sverige.

Gemensam migrationspolitik
Under hösten har ett flygplan och ett 20-tal svenska tullare, poliser och kustbevakare ingått i patrullerna i den grekiska övärlden. Samarbetet växer snabbt och nu föreslås Frontex även få mandat att assistera medlemsländer som vill skicka hem migranter direkt i chartrade flygplan.

Fokus för EU:s gemensamma migrationspolitik är snarare att hindra migranter från att ta sig in i EU och att bevaka den gemensamma gränsen än att skapa en parallell legal väg in i Europa. Men även det sistnämnda behövs, enligt Jani Isometsä.

– Vi måste kunna garantera att personer som söker skydd kan få asyl. Dessutom är EU beroende av att samordna migrationen.

I Aten är den fackliga vänsterorganisationen Pame den enda som erbjuder gratis språkundervisning till migranterna. Varje söndag samlas ett 20-tal elever för att traggla med det grekiska alfabetet.

– Man måste lära sig språket, annars är det omöjligt att få jobb, säger 25-årige Rasel Miah, en av studenterna. 

Trots att han hade en relativt välbärgad tillvaro och har haft råd med en advokat för att skaffa arbetstillstånd överväger han att återvända till Bangladesh. 

– Alla strävar efter att få ett bättre liv. Världen fungerar så. Men situationen här är alldeles för svår, säger Rasel Miah, samtidigt som en grupp afrikanska gatuförsäljare rusar förbi efter att ha jagats bort av polisen.

Jon Pelling

Skriv ett e-postbrev till redaktionen