Hur bli poppis?
 |
| Foto: NIKLAS RYDÉN/MAGDALENA DZIURLIKOWSKA |
INLEDNING (1989). Min kompis och jag sitter på huk i våra nattlinnen.
Vi drar nattlinnena över knäna och då ser det ut som vi har jättebröst. Jättebra, nu kan vi leka Samantha Fox.
Plötsligt börjar vi hoppa runt som grodor och skrika: ”Touch me, I wanna be somebody!” Samantha sjunger ”Touch me, I want your body” men det spelar ingen roll för vi har så rätt man bara kan.
Rör vid mig och gör mig till någon!
Den uppmaningen riktades till hela världen, som låg öppen men som ändå vägrade kontakt.
Från killarna i klassen till stjärnorna i OKEJ-tidningen. I skolan skulle man vara populär och i världen skulle man vara känd.
Yrkesval
Men vad skulle jag bli poppis för?
Modell kunde jag inte bli, jag var för kort. Sångerska gick inte heller, jag hade inget gehör.
Däremot ritade jag och skrev dikter. Det går en tråd av poesi och bilder tillbaka till mina tidigaste minnen.
Dikterna slutade jag med på universitetet och teckna slutade jag göra på Konstfack. Däremot fortsatte jag att skriva och började göra film.
En annan sak som dröjer sig kvar är längtan efter uppskattning.
Kärlek
Öppningsraderna i min första dagbok, jag var tolv år:
”Nu sitter jag här och slösar på tiden när jag skriver vad kärlek är för mig.”
Ja, det gör jag fortfarande. Det är egentligen det jag gör hela tiden. Och vad är uppskattning och kändisskap om inte massornas kärlek?
Rör vid mig och gör mig till någon.
Läs också: Konstnärsroller (2): Guiden–Konstnären.
Läs också: Konstnärsroller (3): Skribenten–Guiden.
Läs också: Konstnärsroller (4): Skribenten–Konstnären.
Läs också: Magdalena Dziurlikowskas hemsida.
Magdalena Dziurlikowska
