Sombut Wora-In (sittande på golvet till höger) berättar att hon lånat nästan två årslöner för att komma till Sverige och plocka bär. Hon har inte fått ut något av den utlovade grundersättningen, och inte har hon fått något för bären hon plockat heller.
– Jag vill att någon svensk myndighet hjälper oss och kontaktar regeringen och företaget i Thailand. Jag vill inte komma hem med skulder, säger hon.
 

LULEÅ. Där kommer sju bärplockare till som har rymt från bärskogen. Det blir en viss uppståndelse bland thailändarna som redan har samlats i sporthallen på det gamla logementsområdet Kronan i Luleå.
– Vi måste ta hand om dem, se till att de får mat.

De sju kommer från Åsele, där det inte finns några bär att plocka. De går ekonomiskt back för varje dag som går. Nu ler de, slappnar av och säger att det känns som en befrielse att komma till de andra i sporthallen.

– Vi har samma problem som alla andra här. Nu hoppas vi slippa betala en del av de pengar vi är skyldiga, säger Nikom Phutnil.

Boonchu Phetchabun berättar att de bara fått 2.000 kronor var under de sex veckor som de arbetat i Sverige. Han berättar också att det bara fanns kallt vatten i duscharna och att maten ibland var gammal.

Ministerbesök
Kvar i Åsele finns ytterligare 100 thailändare. Alla vill ge sig iväg från campingen och bärplockningen, säger de sju rymlingarna.

I söndags besökte Thailands arbetsmarknadsminister Luleå för att diskutera plockarnas situation. Sedan dess har allt fler bärplockare samlats i staden.

De har alla samma problem. Skogarna är nästan tomma på bär. Alla har betalt stora summor pengar till thailändska bemanningsföretag för att komma till Sverige. Här får de betala för boende, mat och transporter.

Trots att de går upp klockan två på morgonen och arbetar åtminstone till sex på kvällen så växer deras skulder för varje dag som går.

Modesta krav
Samlingen i sporthallen i Luleå har utvecklats till en slags strejk- och protestaktion. Men bärplockarna krav är inte särkilt långtgående. De kräver inte en skälig timpenning för arbetet de utfört. De vill bara slippa en del av de skulder som de dragit på sig.

Med tårar i ögonen berättar Prasert Kean-Namyen hur han gått mil efter mil utan att få ihop särskilt mycket blåbär.

Han visar skavsåren på fötterna. De är stora som enkronor och fem eller sex på vardera foten. Han berättar att bemanningsföretaget tvingade ut dem för att plocka trots att de nästan inte hittade några bär.

– Det kan bli riktig kris när jag kommer hem. Kanske har jag inte längre någonstans att bo, säger Prasert Kean-Namyen.

Huset i pant
För att låna ihop de pengar som bemanningsföretaget krävde har han pantsatt familjens hus. Nu oroar han sig för att långivarna ska ta huset.

Hatsaya Khennor och hennes man kom till sporthallen i en grupp med 59 personer som hade gett sig iväg från en camping i Burträsk. Hon skyndar sig att säga att de inte är lata. De är vana att arbeta hårt, men det fungerar inte här.

Det finns ju inga bär.

Paret är risbönder från nordöstra Thailand. De kom för att kunna förverkliga sina drömmar:

De skulle tjäna pengar för att kunna försörja sina föräldrar och framför allt för att kunna betala de två barnens utbildning. Nu har de bara skulder. De är skyldiga bortåt 40.000 kronor och räntan är fem procent i månaden.

– Vi skulle ju tjäna så mycket pengar här så det skulle inte bli några problem att betala lånen, säger hon.

Upprörd uppköpare
Utanför sporthallen dyker Leif Ögren upp. Han är bäruppköpare och äger företaget Euroapartments. Han har kommit för att hämta 15 bärplockare som har flytt från plockningen i Norrbotten.

Euroapartments är ett ”inbjudande företag”. Det betyder att företaget beställer bärplockare från thailändska företag. Företaget och andra svenska bäruppköpare tar dock inget ansvar för att thailändarna ska tjäna några pengar.

Leif Ögren är upprörd. Han kallar samlingen i Luleå för en masspsykos. Han anklagar thailändska föreningen, som bland annat ordnar mat i sporthallen, för att de tagit hit sina egna släktingar för att plocka vid sidan av bemanningsföretagens arrangemang. Föreningens matservering kallar han svartrestaurang.

– Ingen thailändsk madam ska komma och säga hur jag ska sköta mitt företag, skriker han.

Ont om bär
Euroapartments har anlitat 484 thailändska bärplockare. Leif Ögren säger att de allra flesta inte har några som helst problem att plocka ihop till en ordentlig förtjänst. Förra året kunde minsann plockarna åka hem med i genomsnitt 23.800 kronor. Det var betalningen för två månaders hårt arbete.
Men ingen av de 15 plockarna vill följa med Leif Ögren för att ge sig ut i de norrländska skogarna och leta bär igen.

Luleå kommun ordnar boende åt de protesterande bärplockarna. Informationschefen Sven-Olov Hederyd berättar att han försöker få igång diskussioner mellan bärplockarna och de thailändska bemanningsföretagen.

Det socialdemokratiska kommunalrådet Yvonne Stålnacke dyker upp i sporthallen. Förra helgen plockade hon själv bär. Hon kunde konstatera att det är ont om dem i år.

– Det här är inte humant. Kommunen har inga möjligheter att lösa detta, men vi hoppas att det snart ska ordna sig och att de kan åka hem, säger hon.

Kontakt med regeringen
Men de protesterande thailändarna vill inte åka hem i första hand. De tänker stanna och hålla samman i Luleå tills de fått gehör för sina krav och de vill att en del av deras skuld ska avskrivas.

Tre av dem har valts att ta kontakt med regeringen i Thailand. De har skickat fax. Chartchai Knunu berättar att de vill ha regeringens hjälp att få bemanningsföretagen att stryka deras skulder.

Deras arbete tycks ha givit resultat. I onsdags meddelade den thailändska regeringen att den kommer att betala bärplockarnas alla skulder när de kommer hem. Den spontana reaktionen bland bärplockarna var positiv och de förbereder sig nu för att åka hem.

Ingen grundlön
Många har sina anställningskontrakt. I dem står skrivet att de förutom betalningen för de plockade bären ska ha en grundlön på 8.000 bath i månaden (1.700 kronor) och för varje dag de arbetar ska de också få ett traktamente på 500 bath (109 kronor). Ingen har fått sin uppgjorda grundersättning.

Sombut Wora-In har fått ett Visakort av bemanningsföretaget Sin Sun Shine . Hon vänder och vrider på det, det är något konstigt. Det står inte hennes namn på kortet, utan ”privileged member”. Företaget hade lovat att fortlöpande sätta in grundlönen på kortet. Men Sombut Wora-In har inte lyckats få ut några pengar.

– Jag känner mig lurad och det är bemanningsföretaget som lurat mig, säger hon.

Lån till ockerränta
Hon berättar att en person från bemanningsföretaget kom till hennes by norr om Bangkok. Han berättade att de skulle tjäna miljontals bath på bärplockning i Sverige. De var sex personer från byn som åkte med Sin Sun Shine.

Men innan de kunde åka måste de betala pengar till bemanningsföretaget – för flygbiljett, visering och annat som företaget måste ordna. För Sombut Wora-In kostade det 20.000 kronor, nästan två årslöner för henne. Pengarna lånade hon av en privatperson, som bemanningsföretaget hänvisade till. Räntan är fem procent – i månaden.

Hon är 39 år och har fyra barn som är mellan fyra och arton år.

Hemma har hon ett gatukök, som hon såg fram emot att kunna satsa mer på. Hennes man har olika påhugg på byggen.

20 kilo om dagen
I Sverige hamnade hon utanför Åsele tillsammans med 170 andra thailändska bärplockare. Arbetet gick inte alls så bra som bemanningsföretaget lovat.

I genomsnitt plockade hon 20 kilo blåbär om dagen. I början fick hon 10 kronor per kilo. Priset höjdes stegvis till 14 kronor. Men det blir inga pengar kvar till henne. För plockarna måste betala för mat, boende och bensin. För hennes del var kostnaderna runt 250 kronor om dagen.

– Jag vill att någon svensk myndighet ska hjälpa oss och kontakta regeringen och företaget i Thailand. Jag vill inte komma hem med skulder, säger hon.

Bindande uppgörelse
Kvällen före beskedet från Thailands regering om att den står för plockarnas utgifter kommer Pornchai Wongthonglaue, Sin Sun Shines representant i Sverige, till sporthallen. Företaget arbetar i första hand åt två svenska bäruppköpare i Västerbotten – Norrskensbär och PDR. Pornchai Wongthonglaue berättar att de svenska företagen har begärt 1.000 plockare till årets bärsäsong. Nu har 125 av dem givit sig av från arbetet.

Sin Sun Shines representant pratar inför alla thailändare i sporthallen. Han har en helt annan attityd än den svenska bäruppköparen Leif Ögren och säger att de inte är ensamma om att ha problem i år. Tusentals thailändska plockare har svårt att hitta bär.

Han säger att företaget så snabbt som möjligt vill skicka hem dem och erbjuder sig att boka om alla biljetter. Och han lovar att de ekonomiska problemen ska redas ut i Thailand. Företaget erbjuder sig att betala de kostnader som plockarna haft i Sverige.

– Nej, blir svaret. Vi åker inte härifrån förrän vi har en bindande uppgörelse.

Lång diskussion
Det är risbonden Hatsaya Khennor som för plockarnas talan. Hon säger att de vill att företaget ska betala 70 procent av deras skulder i Thailand eller att företaget ska stå för alla kostnader de har haft i Sverige samt betala för de plockade bären. Diskussionen blir lång, men plockarna och Sin Sun Shine kommer inte överens.

Efter mötet är Hatsaya Khennor trött och hes. Hon förklarar att det inte skulle bli en så stor ekonomisk katastrof om bärplockarna får igenom sina krav.


FAKTA / Special­regler för bärplock
Bärplockare från Thailand, Vietnam och andra främmande länder har inga garantier när det gäller inkomst och andra arbetsvillkor i Sverige. Specialreglerna är skrivna av svenska myndigheter.
Andra som kommer till Sverige och arbetar med arbetstillstånd är garanterade en inkomst på minst 13 000 kronor i månaden samt övriga villkor som liknar dem i branschens svenska kollektivavtal.
Men 2003 kom Skatteverket fram till att bärplockare som plockade ”på uppdrag” var skattskyldiga. Det innebär att arbetsgivaren ska betala SINK-skatt (särskild inkomstskatt för utomlands bosatta) på 25 procent samt arbetsgivaravgifter.
För att kringgå detta förordade då både Skatteverket och finansdepartementet att plockarna skulle hyras in av ett utländskt bemanningsföretag: Då faller kravet på att betala arbetsgivaravgift. Och plockaren behöver inte betala inkomstskatt om jobbet i Sverige varar kortare tid än sex månader.
Plockarna behöver dock arbetstillstånd och dåvarande Ams gav vissa ambassader rätt att dela ut arbetstillstånd. Men i just dessa arbetstillstånd har kravet på en lön om minst 13 000 kronor i månaden och villkor liknande kollektivavtalets tagits bort.
I slutet av 2007 utvärderade Skatteverket, Arbetsförmedlingen och Migrationsverket de nya reglerna och kom fram till att de i stort sett fungerade bra.


FAKTA / Uselt bärår i år
Några frostnätter i juli gör att blåbären i år saknas i stora delar av Norrland. Samma frostnätter gick också hårt åt lingonen i Norrland och Götaland.
Cirka 5 700 bärplockare som är anlitade av utländska bemanningsföretag finns i Sverige just nu, de flesta från Thailand.