Kultur

På led med blåställ

KULTURNOTIS. När varslen på Volvo Personvagnar kom i vintras spreds två låtar av rapparen Obnoxiuz, en för de flesta okänd kollega, som en underjordisk löpeld via e-postsystemen. (Till den nedladdningspositive upphovsmannens glädje.)

Med en satir som på en gång var både rå och begåvad gav han röst åt ilskan och bitterheten genom att gissla arbetsförhållanden och fabriksledning.
Just en sådan underbart, onyanserad käftsmäll uppåt som vi alla kände att vi behövde där och då.

I stället för allsång

”Djävulens godnattvisa” och ”En blåslips bekännelse” är knappast något att sjunga allsång till på fackföreningsmöten, men de är i högsta grad en levande arbetarkultur.

”År 2105, klockan 6 å tretti
vaknar upp i omklädningsrummet med dödsångest å kallsvetti’
ligger allsmäktig bland gammal spagetti
datorer från Olivetti, nedblodade väggar som konfetti
uppställning på led med blåställ, öppnar ja käften får ja en smäll
med fjäderbatongen, så stå still å va snäll!
ja springer upp på balans med käglor runt fötterna
å startkablar med elchockar fastklämda i nötterna
dom jävla muttrarna får håret att resa sej från rötterna
vi e mutternas små puttefnask som får stryk under fötterna
här äter vi vad vi får: bröd å vatten från ugnen
å yttrar minsta lilla ord av otacksamhet, straffas med hunger
våga ta med dej egen varm mat å bli påkommen
får de avtjänat med hundra piskrapp ute på gården 2 gånger
"Lunchrast, va?" Var fan e du född nånstans!?
vi får stå å tugga vårt bröd under tiden vi går balans
Volvo betyder…"VI RULLAR!", hur många huvven då?
Hur kan ett namn stämma in så bra på hur vi mår?