Tar du sista kaffet utan att göra nytt? Grattis. Jag ska döda dig. Så kan det se ut – fenomenet de flesta av oss älskar att hata och kanske hatar att älska. För vi har alla stött på dem, antingen i egenskap av författare eller som läsare.

Det handlar om lappar, och arga sådana. Bloggen Argalappen.se samlar gräddan av människor som tröttnat och som då väljer den djärva utvägen – att skriva en lapp. Läsare skickar in allt från språkpolislappar till arbetsplatslappar. Och de är långt från den milda tonen i klassikern ”Din morsa jobbar inte här”.

Hur påverkar då lappraseri vår arbetsmiljö? Gunnar Sundqvist är arbetsmiljöexpert på Arbetsgivarverket. Han samlar gärna på sig märkliga skyltar och lappar från olika arbetsplatser. Själv är han dock lite skeptisk till att sätta ilskan på pränt.  

– Man bör nog undvika att kommunicera med lappar. Dels får man ingen återkoppling. Dels är vi nog lite informationströtta, och med lappar överallt slutar vi bry oss. Det gäller att se upp för det blir lätt kontraproduktivt, säger han.

Aggressionshämmat
Men Gunnar Sundqvist tror fortfarande att det är vanligt. Särskilt i Sverige.

– Vi är ju ett aningen aggressionshämmat folk. Vi har lättare att skriva lappar än att gå och säga till en person vad vi tycker. Det blir som en genväg.

Ser du några risker med att lappraseriet skulle sluta?

– Det finns ju många som ständigt pyser och är irriterade. Och det är klart, samhället behöver väl dem där som håller ordning i tvättstugan eller på arbetsplatsen också. De kanske gör samhällsnytta, men det kan ju samtidigt bli lite frustrerande med människor som ständigt är arga. Det blir inte de muntraste tongångarna runt de personerna.


E-post har ersatt
Gunnar Sundqvist tror annars att e-posten har ersatt en del av lappskrivandet. Och att det är ett bättre sätt att kommunicera eftersom man faktiskt kan få svar.

Men de rasande lappförfattarna frodas och lever. Argalappen.se uppdateras i stort sett dagligen.

 

Besök argalappen.se