Vad ska man egentligen ha KD till? Hållningen i äktenskapsfrågan tyder på ett parti som likt pandan, fast i en alltför begränsad biologisk nisch, är dömt till utrotning.

Det är inte så att jag är emot politisk pluralism och tvåpartisystem är en förskräckande tanke. Men har inte det kristdemokratiska partiet spelat ut sin historiska roll i svensk politik?

 Göran Hägglund kunde i tv 4:s valutfrågning 2006 lura i Jan Guillou och Göran Rosenberg att KD står för eviga värden, den så kallade kristna etiken, men inte mig. Partiet har tvingats till kappvänderi för överlevnad trots att man bygger varumärke av att man håller fast vid samma värderingar inte bara från 1964 eller år noll utan till och med från 3950 före Kristus formulerade i Gamla Testamentet.

Långt från Jesu ord
Det sistnämnda är bara skrattretande och sedan partiets grundades 1964 har inte bara samhället förändrats till oigenkännlighet utan också partiet. Det är naturligtvis utmärkt. KD 1964 var ungefär lika långt ifrån Jesu ord – det ni gör mot de minsta gör ni mot mig – som Göran Hägglunds vårdval i dag.

Men om partiets ursprungliga ideologi segrat skulle min son kallas horunge och jag skulle inte kunna skriva denna krönika. Vi skulle ha levat kvar i ett gammaldags auktoritärt samhälle där folk bockade och neg med kristendomsundervisning i skolan och jämlikhet/jämställdhet som exempel på omoraliska begrepp.

Men trots nödvändig anpassning till tidsandan, så kvarstår KD:s stora problem. De flesta väljare skiter fullständigt i det som är partiets mest brännande frågor.

Ett samhälle kan bara byggas av individer
Det är klart att vi anser att familjen är viktig, men få kan gå igång politiskt på föreskrifter hur den ska se ut. Att äktenskapet absolut måste vara för man och kvinna är en gäspning om du inte tillhör minoriteten hardcoretroende oberoende av religion.

De flesta vet också att samhällets minsta beståndsdel inte kan vara familjen, som partiet hävdar. Ett samhälle kan bara byggas av individer. Allt annat är medeltid.

KD:s kamp är egentligen hopplös. Om de så kallade kärnväljarna vinner tillbaka inflytande så blir partiet verkligen Skansen på riktigt, men om de förlorar så varför ska man rösta på dem och inte på vilket borgerligt parti som helst?

För vårdnadsbidragets skull, som ingen utom gravt marginaliserade och stormrika kan ha glädje av? Är det trist att det inte finns plats i Sverige för ett kristet parti med traditionellt konservativa livsstilsvärderingar och nyliberal ekonomisk politik?

Knappast, förutom som strategi för att balansera moderaternas kannibalism på borgarpartier. Pandor skyddar vi i reservat för att de är söta och gulliga, för att vi tror att planeten blir bättre om biologisk mångfald främjas. Men det kan inte gälla för politiken.

Ann Charlott Altstadt, frilansjournalist
Skicka ett e-postbrev till debattredaktören