Hör du till den stora majoriteten som inte har, eller inte tycker sig ha, problem med alkoholen? Troligen tycker du då att det är jobbigt att läsa vad ytterligare en moraltant anser om spriten. Innan du slutar läsa vill jag bara ha sagt att jag visserligen har levt ett helt liv helnykter, men jag har aldrig moraliserat över andras drickande. Jag inser mycket väl att det inte går att göra alla till helnykterister. Däremot skulle jag önska att fler, helst alla, hanterade alkohol med lite mera eftertanke. Jag tycker dessutom att det är absolut nödvändigt att ha en alkoholpolitik som tar folkhälsan på allvar.

Det är nämligen den totala alkoholkonsumtionen i ett samhälle som står i direkt proportion de skador som den orsakar. Om vi kan minska den så behöver vi inte nöja oss med att sopa ihop resterna när det gått överstyr med trafikolyckor, läktarvåld, barnmisshandel eller skrumplever.

De senaste 15 åren har alkoholkonsumtionen i Sverige ökat med 30 procent och beräknas nu till 9,7 liter ren alkohol per vuxen invånare och år. Hur kunde det bli så? Ja, den som vet vilka faktorer som påverkar alkoholkonsumtionen är inte förvånad. På få områden är sambandet mellan orsak och verkan så väl dokumenterat. Priset och tillgängligheten är det som betyder mest för hur mycket man dricker.

Att det blivit lättare att ”komma åt” vinet, ölen och spriten behöver väl knappast påpekas.

Finland sänkte spritskatten förödande verkan
Systembolaget har öppnat snabbköp, har längre öppettider och säljer vinet i behändiga bag-in-box. Antalet krogar med serveringstillstånd har ökat dramatiskt. Som en följd av EU-medlemskapet blev kvoterna för privat införsel av billigare sprit över gränsen så höga att det saknar all sans och vett. Kanske kan det senare ändras på sikt. EU-parlamentet har nyligen föreslagit en halvering av kvoterna.

Öl- och vinskatten har sänkts, men ändå kommer det ständiga krav på ytterligare sänkningar från producenterna. Lyckligtvis är förslaget om sänkt skatt på starksprit borta från den politiska dagordningen – för stunden, är kanske bäst att tillägga. Finland gjorde ju ett sånt experiment för att möta konkurrensen från de baltiska länderna. Det fick förödande verkan och de har tvingats höja skatterna på nytt.

Från veckoslutssupande till vardagspimplande
En tredje förklaring till den dramatiskt ökade alkoholkonsumtionen är förstås de ändrade dryckesvanorna. Alkoholreklam har blivit tillåten och varenda falukorvsrecept skall numera åtföljas av ett vintips. Från att har varit ett folk av veckosluts-supare har Sverige nu lagt till vardags-pimplandet. After work på krogen eller en liten slurk ur boxen för att varva ner hemma efter jobbet. Det är väl inte missbruk? Nej, men det är alltför ofta ett riskbruk.

Kvinnorna står för en stor andel av den ökade konsumtionen. Unga kvinnor på universitetet som tror att jämställdhet handlar om att dricka lika mycket som killarna. Medelålders karriärkvinnor som lindrar press och stress med lite extra vin. Änkor som dövar sorgen och ensamheten med lådvinet. Alla finns dom i med i statistiken i de larm som duggar tätt. Kvinnoorganisationernas samarbetsråd om alkohol- och narkotikafrågor (KSAN) har krävt att man skulle ta bort lådvinet, en tänkbar lösning som också en del alkoholforskare pekat på. Säg den politiker som vågar driva igenom det, trots att alla vet var problemet ligger.

Däri ligger alkoholpolitikens dilemma. Så gott som varje dag kan man hitta nya fakta och larm om alkoholen i nyhetsbruset.

Folkhälsoinstitutet kommer med ny statistik, ett universitet ger ut en forskningsrapport, tullen och bryggarna säger sig ha nya siffror om smuggling och så vidare. Smått och stort och man kan förstås inte begära att alla skall läsa och begrunda. Speciellt om man inte känner sig berörd. Vem bryr sig? Jag har inga problem varför skall jag lida av att andra inte kan hantera spriten?

Tilltagande och allt grövre våld i flera sammanhang
Det som däremot bekymrar de flesta är ett tilltagande och allt grövre våld i flera sammanhang. Men då är alkoholen förvånansvärt frånvarande i nyhetsrapporteringen.

Vi läser och förfäras, om gatuvåld och krogvåld, om ungdomar som sparkar ihjäl varandra, om barn som blir misshandlade, om kvinnor som blir våldtagna, om huliganer som förstör fotbollsmatchen, om en singelolycka med flera döda. Första reaktionen blir: vems fel är det, vem är boven, kunde det ha förhindrats? Hur ofta framgår det att alkoholen nästan alltid varit en utlösande faktor?

Om den insikten fanns så skulle nog fler förstå varför politiken måste ta sikte på en minskad total konsumtion av alkohol – tvärs över, i hela samhället. Kanske kan man då hoppas på ökat stöd för en aktiv och restriktiv alkoholpolitik även om det ”drabbar” mig, som inte har problem med spriten, med höga priser och till synes onödiga begränsningar i utbudet. Det brukar kallas solidaritet.

Maj-Lis Lööw, före detta statsråd och EU-parlamentariker (s) och aktiv i IOGT-NTO
Skicka ett e-postbrev till debattredaktören