Fonderna som fick landets direktörer att demonstrera
 |
Den fjärde oktober är inte bara kanelbullens dag. Den har även varit direktörernas och företagarnas stora demonstrationsdag. I dag, lördag, är det 25 år sedan nästan 100 000 personer samlades i Stockholm för att demonstrera mot löntagarfonderna.
Badpatrullen har intagit stranden. Flickor från Företagarförbundet poserar i bikinitrosor och vita t-shirts med texten ”Löntagarfonder helknäppt”. Det är 1982. Striden om löntagarfondernas vara eller icke vara rasar.
Året efter, 1983, genomförs en av de största demonstrationerna någonsin i Sverige. PO Norlander, som i dag sitter i Företagarförbundets styrelse, minns det tydligt.
– Det var en fantastisk stämning. Vi åkte i bussar och tåg. Det var helt otroligt, säger han. Jag hade aldrig trott att jag någonsin skulle demonstrera och så gick vi där i kostym och skjorta.
Heltidsjobb
I ett halvår hade han tillsammans med runt 25 andra jobbat heltid för att organisera protesterna. De hade samlat in pengar från företag, ordnat med resor och plakat.
LO:s och socialdemokraternas förslag om fonder skrämde näringslivet.
Samma dag, den fjärde oktober 1983, satt dåvarande LO-ordförande Stig Malm i Saf-huset. Intill fanns Lars-Gunnar Albåge, arbetsgivarnas förhandlingschef.
Plötsligt sprakade det till från högtalartelefonen.
Stig Malm kommer ihåg meddelandet: ”Hallå! Hallå! Vi vill påminna om demonstrationen i dag! Alla ska…”
– Jag minns att Lars-Gunnar Albåge gjorde ett pantersprång för att stänga av högtalaren, säger Stig Malm i dag.
Gökunge
För honom var det en illustration av krafterna bakom protesterna.
– Man ordnade konferenser, företag betalade resor från hela Sverige och uppmanade folk via centraltelefonen i Saf-huset att demonstrera.
– Det var väldigt välorganiserat, säger Stig Malm.
Han liknar sitt eget uppdrag som LO-ordförande vid en tandläkares.
– Jag skulle borra i kapitalismens tänder, men den här gången borrade vi rätt in i nerven.
Löntagarfonderna kom att bli gökungen som åt ur politikens bo. Frågan dominerade debatten i mer än tio års tid och trängde bort
andra diskussioner.
– Löntagarfonderna vållade väldigt mycket skada och så blev det bara en tummetott utav dem. Men man är alltid klokare efteråt, säger Stig Malm.
Slutet på samarbetsandan
Enligt honom var striden om löntagarfonderna en bidragande orsak till vad han beskriver som början till slutet på samarbetsandan på svensk arbetsmarknad.
– Det ledde till en sinnesförändring inom Saf. Arbetsgivarna blev mindre intresserade av förhandlingar.
Stig Malm tycker att näringslivet borde tacka LO för att facket drev på för att införa löntagarfonder.
– Vår löntagarfondsutbildning har gjort LO-medlemmar medvetna om företagens behov av kapital och det har näringslivet haft en väldig nytta utav.
– Men det är på gott och ont, säger Stig Malm.
FAKTA / Löntagarfonderna
1976 ställde sig LO bakom ett långtgående förslag om att införa löntagarfonder. En del av företagens ”övervinster” skulle gå till en fond som skulle förvaltas av löntagarna. Efter en rad förändringar antog riksdagen i december 1983 ett urvattnat förslag. Den borgerliga regeringen fattade 1991 beslut om att avskaffa fonderna.
