/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/ht2008/haidilefvert3708.jpg
När ett anfall väl är igång finns inte mycket att göra. Och Haidi Lefvert har mött förståelse på sina arbetsplatser.
Foto: JANERIK HENRIKSSON
 

– Om jag inte visste att det går över skulle jag ha tagit livet av mig.
Haidi Lefvert, ekonomiadministratör vid Ängkärrskolan i Solna, försöker beskriva hur ett migränanfall känns. Hur smärtan, som sitter strax ovanför ögonen, hotar att spränga huvudet inifrån.

Hon minns sitt första anfall i detalj:

– Jag var 30 år och hade haft en hetsig dag: tandläkarbesök, små barn att ta hand om, storhandling…

– Huvudvärken kom smygande under dagen. När jag körde bil ut till landet började det blixtra av smärta och svartna för ögonen. Jag var nära att köra av vägen.

Kämpar på
Det gjorde inte Haidi Lefvert. Inte den gången, och inte de många gånger hon har tagit bilen till jobbet fastän huvudet har börjat värka, i förhoppningen att smärtan ska ge med sig under dagen.

– Vi som får migrän är nog ofta den typen som kämpar på. Som inte vill ge sig, utan tänker att det ska gå.

I fem år visste Haidi Lefvert inte ens att det var migrän hon led av. Nu har hon lärt sig hur sjukdomen fungerar och vet i vilka situationer anfallen brukar komma. När hon har fullt upp med jobb och andra plikter brukar hon klara sig. Värken slår till när hon kan slappna av.

– Som på lördagar, och i början på semestern. Jag har slutat planera in någonting de första semesterdagarna.

Lägligt
Ur jobbsynpunkt kommer alltså anfallen lägligt. Haidi Lefvert har i själva verket få sjukdagar. Och om hon tar medicin i tid, när hon känner att ett anfall är på väg, kan det komma av sig.

– Men nässprayen är dyr, nära 100 kronor vid varje tillfälle, säger hon. Ibland väntar jag för länge med att ta den, i tron att det bara är vanlig huvudvärk.

När ett anfall väl är igång finns inte mycket att göra. På de skolor där Haidi Lefvert har arbetat – först som lärare i engelska och svenska, senare som administratör – har hon mött förståelse.

– Det har räckt att säga att jag har migrän, så är det slutsnackat. Att man behöver vara hemma för migrän är såpass vedertaget.

– Och som administratör kan jag stänga dörren och arbeta vidare om det inte gör för ont. Det kunde jag inte som lärare. ”Nu får ni vara snälla, fröken har migrän” – du hör, det kan man inte säga till skolbarn.

Försiktig med motorcykeln
Kanske har Haidi Lefverts privatliv påverkats mer av sjukdomen än jobbet.

– Jag kör motorcykel, en Suzuki Bandit 600. Men jag skulle aldrig tänka tanken att sätta mig på hojen om jag har en antydan till huvudvärk.

– Och när barnen var små var det inte roligt för dem att ha en mamma som låg hela dagen. Men de lärde sig och tassade tyst. Under ett anfall är man väldigt ljud- och ljuskänslig.