Kravet på en till semestervecka dött

Den femte lagstiftade semesterveckan fyller 30 år. Och fler veckor lär det inte bli. Ropen på lagstiftning om en sjätte semestervecka har tystnat. Nu väljer vi prylar framför ledighet.

– Det är helt dött i semesterfrågan, säger LO-utredaren Ingemar Göransson.

Annat var det förr. För tjugo år sedan var en sjätte semestervecka ett av socialdemokraternas viktigaste vallöften. LO hade drivit frågan hårt under hela 1980-talet. Reformen skulle genomföras stegvis, det första steget var ytterligare två dagar.

– Utgångspunkten är framförallt att de som har de sämsta arbetsmiljöerna och de mest påfres­tande arbetsuppgifterna ofta också har den kortaste semestern. Ur utjämningssyfte är sex veckors lagstadgad semester att föredra, anförde dåvarande arbetsmarknadsminster Ingela Thalen 1989.

Olika lång
Motiveringen kändes igen från debatten om den femte veckan 1978. En del arbetstagare, i huvudsak inom den offentliga sektorn, hade avtalsvägen förhandlat sig till längre semester.

Likadant ser det ut i dag.

Nästan alla statligt anställda har mer än 25 dagar och en majoritet av kommun- och landstingsanställda likaså. På den privata arbetsmarknaden är det få som har mer än det lagen föreskriver.

Semesterdagar drogs in
Men något hände på 1980-talet. LO var den enda centralorganisation på arbetsmarknaden som ställde sig bakom Thalens förslag.

Arbetsgivarna och Saco var direkta motståndare. Mer semester var en fråga för parterna, inte för staten, hävdade de. Två extra semesterdagar tillkom dock 1991. De drogs in ett par år senare som en del av krispaketen.

När längre semester var på tal i samband med det tidiga 2000-talets arbetstidsförkortningsutredning kom initiativet i första hand från regeringens samarbetspartier. I slutändan blev det inget av med kommitténs förslag om fem dagars utökad ledighet, att ta ut antingen i timmar eller dagar. 

– Ett antal fackliga organisationer har bestämt sig för att om medlemmarna ska kunna acceptera de löneökningar som kommer av en låginflationsregim måste vi krydda avtalen med något annat gott. Då är förkortad arbetstid eller mer ledighet en del, säger LO-utredaren Ingemar Göransson.

– Deras hållning är att det framtida utrymmet för mer ledighet ska inte staten dela ut, utan det ska parterna göra, fortsätter han.

Dyrt med ledighet
Att tongångarna nu är att avtal ska gå före lag är en del i förklaringen till den sjätte semesterveckans död. Den andra är efterfrågan.

– Jag tror många skulle vilja ha mer semester, men jag tror inte de är så förtjusta att betala för den. Det blir ganska dyrt att utöka ledigheten. Något som löntagarna måste betala genom att hålla tillbaka sin egen löneutveckling, säger Dan Andersson, chefekonom på LO.

Konjunkturinstitutet gjorde för sex år sedan en utredning som visade att ytterligare en semestervecka skulle innebära att lönerna långsiktigt skulle minska med 1,2 procent.

– Mer semester gör att BNP blir lite lägre, eftersom antalet arbetade timmar sjunker. Lägre BNP leder i sin tur till en aningen försämrad materiell levnadsstandard. I slutändan handlar det om en avvägningsfråga, hur vi värderar mer prylar kontra mer ledighet, säger KI:s generaldirektör Mats Dillén.

Betalar dubbelt
Lägre löner innebär att skatteintäkterna minskar. Något som i sin tur får effekter på finanseringen av välfärden. Resurserna till vården, skolan och omsorgen krymper, i en tid då alla talar om ökade behov.

– Arbetstidsförkortningar, som längre semester innebär, blir dyra eftersom vi betalar för dem två gånger, säger Ingemar Göransson.
I en internationell jämförelse har svenskarna ändå lång semester.

– Om Sverige skulle införa en sjätte lagstiftad semestervecka innebär det att landet går från en delad andra till delad första plats.

Fransmännen har längst
Fransmännen har i dag den längsta lagstiftade semestern med 30 dagar. De nordiska länderna ligger strax efter, säger John Schmitt, ekonom på Center for Economic and Policy Research i Washington.

Han publicerade ifjol en kartläggning av semestervillkoren i OECD-länderna. Studien visar på en stor spännvidd mellan kontinenterna. Men de europeiska länderna är ganska väl samlade med mellan 20 och 30 dagars lagstiftad semester.

– Den enskilt viktigaste förklaringen till skillnaderna är att de europeiska länderna har betydligt starkare fackföreningar. Både i termer av medlemsskap och täckningsgrad. En stark fackföreningsrörelse tenderar att driva fram löntagarvänlig lagstiftning, säger John Schmitt.

Hans slutsats bekräftas av LO:s chefekonom Dan Andersson.

– En sjätte lagstiftad semestervecka betecknar jag som utesluten. Om det blir en vecka till kommer den avtalsvägen, inte genom lagstiftning. Nuvarande lagstiftningen avspeglar att vi under 1960- och 70-talen hade en stark rörelse till löntagarnas förmån. Men löntagarna är inte så starka i politiken längre, säger han.

FAKTA: Semesterhistorik
1931: Fyra dagars semester införs.
1938: Två veckors semester. Motivet är i första hand att arbetarna ska skyddas från förslitning och olycksfall.
1951: Tre veckors semester. Avgörande är att arbetarna ska få en standardförbättring.
1963: Fyra veckors semester, en standardhöjning. Arbetstagarna föredrar ledighet framför lön.
1978: Fem veckors semester. Förlängningen motiveras enbart med utjämning.Vissa grupper har dragit ifrån.
1991: 27 dagars semester. Förlängningen motiveras av rättviseskäl. Offentliganställda har dragit ifrån.
1993: De två senaste semesterdagarna dras tillbaka. Pengar ska sparas i 90-talskrisens namn
Faktakälla: Statens Offentliga Utredningar

FAKTA:  Antal betalda semesterdagar