Det finns ett amerikanskt uttryck som förkortas FUD. Fear, uncertainty and doubt. Rädsla, osäkerhet och tvivel är vad vänsterpartiet nu sprider i en artikel på DN Debatt i början av maj.

Här gör opportunisterna inom vänsterpartiet genensam sak med nationalisthögern inom Sverigedemokraterna. Både säger sig värna om kollektivavtal och den svenska modellen.

Att Lavaldomen skulle gå till frontalangrepp mot svensk fackföreningsrörelse är lögn och förbannad propaganda från vänsterpartiet.

Vad den däremot bekräftar är att det råder fri konkurrens inom EU på marknadsmässiga villkor. Något som vänsterpartiet tidigare inte uttryckt sitt stöd för.

Strejkrätten inte hotad
Tvärtom mot vad som sagts bekräftar Lavaldomen de svenska kollektivavtalen. Strejkrätten är inte hotad. Intressant nog erkänner EG-domstolen också en social dimension på arbetsmarknaden.

Problemet bottnar i att många andra länder har man gått lagstiftningsvägen för att garantera en grundnivå på löner och social villkor på arbetsmarknaden. Detta har i Sverige hanterats förhandlingsvägen via arbetsmarknadsparter. Problemet är ett unikt svenskt och skandinaviskt. Men det har inget med EU som organisation eller ide att göra.

Skydd mot försämringar
EG-domstolen säger inte nej till svenska fackföreningars rätt att teckna kollektivavtal eller uppmuntrar till social dumpning av löner. Nationella kollektivavtals lönenivåer ska gälla även i fortsättningen.

Grundläggande för EG-domstolens beslut är artikel 49 och det så kallade utstationeringsdirektivet.

Detta direktiv ger ett skydd mot försämringar av sociala villkor i värdlandet. Det är värdlandet, i det här fallet Sverige, som har ansvaret för att det gästande företaget följer de normer som gäller.

Slagträ i inrikespolitiken
Vad domen däremot säger är att den fackliga rätten att teckna kollektivavtal inte kan användas för ”social protektionism”.

Det går med andra ord inte ställas hårdare krav på utländska företag eller arbetare än vad den nationella svenska normen är. Rätt eller fel har EG-domstolen tolkat vad som hände i Vaxholm som ett försök att begränsa konkurrens från utländska företag och den rörlighet på den inre marknaden som utgör en grundläggande del av EU.

Lavaldomen har nu blivit ett inrikespolitiskt slagträ mellan fack och arbetsgivare, och för EU-motståndare ett nytt vapen att använda mot en union de aldrig accepterat.

Populister fortsätter även att blanda äpplen och päron med Lissabonfördraget och EG-domstolen. Ett fördrag som även i urvattnad form skulle ge stärkta social rättigheter för alla enskilda EU-medorgare används i ett cyniskt försök att att plocka röster av nu senast vänsterpartiet.

Claes Krantz