Vid mörkrets sambandscentral

Stefan Lindberg är något så ovanligt som en subversiv författaren, en som skriver på tvären. Foto: Sara Mac Kay.

De mest grundläggande värderingar håller på att dräneras. Djupa mänskliga relationer har lyckats bli lättviktiga. Allt är numera utbytbart. Inget är beständigt. Inget är egentligen värt något i sig självt.

Att skildra denna bistra nya värld kräver en särskild sorts litterärt mod. Det har Stefan Lindberg. Nu utkommer han med sin tredje bok, novellsamlingen ”I Gorans ögon”.

Här odlas ett särpräglat sinne för det alldagligt absurda. Stefan Lindberg skriver på tvären, han skriver strävhårigt mot strukturer och beteenden, mot förväntningar och det uppenbara.

Han fångar livssituationerna i ett ljus som inte faller rakt framifrån eller starkt uppifrån utan lite försmädligt – och desto mer avslöjande – från sidan. Skuggorna blir tydligare. Baksidan blir lätt till framsida.

Med tro på litteraturen
Det är i grunden ganska vanliga situationer som behandlas i de olika novellerna – eller berättelserna, som Lindberg valt att kalla dem – även om det ofta inträffar händelser av skilda slag som vrider vardagen in i det absurda.

Men Stefan Lindberg tar skickligt, nästan omärkligt med sig normaliteten in i det förvrängda. Gränserna är utraderade. De gäller inte längre. På så sätt sipprar sammanbrottet och samtidens sjukdomssymptom in i texterna utan minsta ansats att förfalla till agitatoriska och didaktiska gester.

Den i mitt tycke starkaste av berättelserna, ”Tjänsteman vid mörkrets sambandscentral”, handlar om en man som nyss skiljt sig och flyttat från Stockholm. Där, i det lilla Söderfors, kommer Joakim Sundqvist snart i kontakt med de två ledande medlemmarna i Tryggve Axelsson-sällskapet, som ömt och revirmedvetet vårdar minnet av ortens lokale författare. Förvecklingarna blir snart många, aparta, lömska och rentav otäcka.

Skriver på tvären
Det märkliga, för att inte säga djupt imponerande, med Stefan Lindberg är hans förmåga att skriva på tvären, mothårs rådande litterära estetik. Hans språk förmår därigenom vrida verkligheten ur händerna på den samtuggade och samljugna, hävdvunna och falska föreställningen om vad som egentligen händer och sker. Stefan Lindberg blir något så sällsynt som en subversiv författare.

Hans humor är svart som sjudande tjära. Hans tilltro till litteraturens möjligheter grundmurad och orubblig. Och hans blick lika vass som hans penna.

Noveller: I Gorans ögon.
Författare: Stefan Lindberg.
Förlag: Bonniers.

Crister Enander
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören