Vad är det för fel på dagens elever? Lyder gör de inte, lär sig något gör de inte heller. Mobba varandra, misshandla lärare, skolka och bränna ner skolbyggnader har de däremot energi till. Det måste till hårdare tag så det blir någon ordning på dem. Ungefär så låter den vulgärdebatt som pågår om barn och skola just nu. Ibland skulle man kunna tro att skolan är en enda stor uppfostringsanstalt dit alla barn dömts till nio års förvaring för vanartighet.

1842 infördes allmän folkskola i Sverige och ett stort steg mot ett mer jämlikt samhälle togs. Allmän utbildning var då, och är ännu i dag, en viktig väg ut ur misär, svält, förtryck och orättvisor. Det är också ett viktigt instrument för att skapa ett samhälle av en massa enskilda individer och en stark motor för demokrati, yttrandefrihet och tankefrihet. På många sätt är skolan en helt fantastisk institution.

Att få gå i skolan är alltså tack och lov en rättighet i Sverige men vad som ofta glöms bort är att det också är en plikt, en skyldighet. Staten har sagt att alla barn inte bara får gå i skola utan också att de måste. Antingen de vill eller inte. Det är nog rimligt så – men om nu staten använder sin makt till att tvinga enskilda individer att upplåta sitt liv åt något som kanske är emot deras vilja, bör man då inte göra det med allra största möjliga hänsyn och lyhördhet inför vad dessa individer signalerar? Värd att hålla i minnet är den sentens den romerske filosofen Epiktetos yttrade för snart tvåtusen år sedan: ”Varhelst någon är mot sin vilja, det är för honom ett fängelse”.

En barnvänlig skola?
Vill man se skolan i första hand som en plikt, då kanske man tycker det är i sin ordning att betrakta eleverna som små interner som ska tuktas och straffas. Vill man i stället hellre se skolan som en rättighet, då bör man börja lyssna på eleverna, göra skolan barnvänlig i stället för barnen skolvänliga, lära ut demokrati i praktiken och inte bara i teorin och se att elevers protester och antisociala beteende är tecken på att något är fel på systemet och inte på eleven.

Och nej, att hävda att skolan varit för slapphänt är inte kritik av systemet utan av dem som är satta att upprätthålla det – i en barnvänlig skola behöver inte barn tuktas.

En modern skola måste ta hänsyn till att vi lever i ett dynamiskt och för många barn svårgreppbart och påträngande samhälle som de behöver hjälp att lära sig hantera. Den försöker inte lösa dagens problem med gårdagens utgångna mediciner.

Ytterst handlar det om vilken människosyn man har – är människor medel eller mål i sig? För jo, barn är faktiskt också människor, bara lite mindre än oss andra. Och känsligare, sårbarare och mer utsatta.

Eva-Lotta-Hultén
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktionen