Bo Jangenäs och Clas Linder hävdar i LO-tidningen nummer 32 (den 12 oktober 2007) att det saknas ”belägg för påstått samband mellan ersättningsvillkoren i arbetslöshetsförsäkringen och efterfrågan på arbetskraft eller arbetslöshetsnivån”. De menar även att ”OECD spred en sådan syn på 90-talet”, men att OECD nu har ”ändrat uppfattning”. Jangenäs och Linder väljer dock att inte över huvud taget belägga dessa påståenden. Vi förstår dem, eftersom det helt enkelt inte går. I stället förhåller det sig på rakt motsatt vis.

Först och främst verkar Jangenäs och Linder ha fått en grundläggande sak om bakfoten. Att det skulle finnas ett samband mellan ersättningsvillkor och efterfrågan på arbetskraft är det nog ingen som hävdat. Sambandet gäller i stället ersättningsvillkor och utbudet av arbetskraft. Det är utbudet av arbetskraft som på längre sikt avgör arbetslöshetsnivån och sysselsättningen. Det finns en bred enighet kring detta åtminstone sedan 1970-talet. Så sent som i fjol fick den amerikanske ekonomen Edmund Phelps Nobelpriset i ekonomi för forskning om detta. På lång sikt påverkar inte en expansiv och efterfrågestimulerande politik aktiviteten på arbetsmarknaden. Det enda som då händer är att inflationen tar fart. De grundläggande resonemangen på området beskrivs till exempel i Klas Eklunds lärobok Vår ekonomi.

Självklara forskningsresultat underkänns

Eklund redogör även för vilka förändringar som kan förbättra ekonomins funktionssätt och därmed varaktigt öka sysselsättningen. Det handlar om att vidta åtgärder som gör att fler söker sig till arbetsmarknaden och att fler går upp i arbetstid. Såväl det jobbskatteavdrag som regeringen har infört som förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen är delar av en jobbpolitik som syftar till varaktigt högre sysselsättning. Hur stor effekten blir på lång sikt kan diskuteras men att hävda att åtgärderna inte över huvud taget leder till högre sysselsättning och lägre arbetslöshet är att underkänna ekonomiska forskningsresultat som i dag runtom i världen betraktas som självklara.

Enkelt beskrivet innebär en avtrappning i arbetslöshetsersättningens nivå att drivkrafterna för människor att hitta jobb ökar. Matchningen förbättras och sysselsättningen stiger därmed. Med lägre arbetslöshet minskar även klyftorna i samhället. Effekten är varaktig, förutsatt att man inte återgår till den tidigare ersättningsnivån. Dessa samband har stärkts i arbetsmarknadsforskningen de senaste decennierna. Exempelvis publicerade Institutet för Arbetsmarknadspolitisk Utvärdering alldeles nyligen en studie som visar att en höjning av arbetslöshetsersättningen i Finland ledde till färre personer i arbete och längre arbetslöshetsperioder.

Avtrappad a-kassa leder till att fler får jobb

Professor Bertil Holmlund, som talade vid socialdemokraternas rådslag om jobb och tillväxt, har skrivit en artikel i Ekonomisk Debatt 2004 tillsammans med Peter Fredriksson om utformningen av en optimal arbetslöshetsförsäkring. Vi citerar: ”Vår uppfattning är att litteraturen ger ett ganska starkt stöd för en arbetslöshetsförsäkring där kompensationsgraden faller med arbetslöshetens längd”.

Jangenäs och Linder påstår också att OECD i dag skulle vara av uppfattningen att en avtrappad ersättningsnivå inte skulle leda till lägre arbetslöshet. Detta stämmer inte. Det finns, enligt OECD, flera avvägningar som måste göras när man utformar en arbetslöshetsförsäkring. Å ena sidan ska ersättningen ge ett inkomstbortfallsskydd under en övergångsperiod när den arbetslöse söker arbete. Å andra sidan ska försäkringen vara utformad så att den också ger drivkrafter att aktivt söka arbete.

Jörgen Elmeskov (som är biträdande chef för policy-studier på OECD) har vid flera tillfällen fört fram att en avtrappning av ersättningsnivåerna ökar sysselsättningen och minskar arbetslösheten varaktigt. Han har också betonat att inte minst OECD:s egen forskning visar detta. Till bilden hör att Sverige, även efter de förändringar som regeringen har genomfört, har en av världens mest generösa arbetslöshetsförsäkringar.

Vi står för en politik för full sysselsättning och ett inkluderande samhälle

Sysselsättningsfrågan är alltför viktig för att hanteras lättvindigt. En öppen och prövande diskussion bör vara utgångspunkten. Man kan inte bara låtsas som att dessa forskningsresultat inte finns. Man måste förhålla sig till dem. Sedan är det en annan sak, om man förordar någon politik eller inte. Vi står för en politik för full sysselsättning och ett inkluderande samhälle. Vår politik bygger på etablerad och modern forskning. Det är positivt att socialdemokraterna nu tycks öppna för en diskussion om bland annat ersättningsnivåerna i stället för att dogmatiskt klamra sig fast vid den politik som lett till utanförskap för alltför många människor.

Läs också: artikeln "Dyrare a-kassa ska betala regeringens skattesänkningar", 11/11 2007


Eva Uddén Sonnegård
Statssekreterare arbetsmarknadsdepartementet och ekonomie doktor

Per Jansson
Statssekreterare finansdepartementet och docent i nationalekonomi
Skriv ett e-postbrev till redaktionen