Hon vågar inte återvända till jobbet
 |
| I snart fyra år har Inga Olsson varit sjukskriven efter ett överfall på jobbet. Foto: Leif R Jansson |
Många av de intagna på rättspsyk i Sala är dömda för grova våldsbrott, men Inga Olsson var ändå aldrig rädd på jobbet. Hon trivdes som vårdare och hade bra kontakt med ”killarna” som hon kallar de intagna. Men på Luciadagen 2003 förändrades allt.
Inga hade en diskussion med en intagen som slutade med att han argt och smällde igen dörren om sig. Några timmar senare dök han upp när hon var i tvättstugan. Utan förvarning rusade han mot henne och knuffade henne hårt med knytnävarna så att hon rasade baklänges in i kakelväggen, sedan gick han utan att säga ett ord.
– Jag bara skakade efteråt. Jag kunde knappt stå upp, så jag gick hem. Det var väl chocken, säger hon sammanbitet.
Dödsångesten kvar
Mer än tre år har gått sedan dess, men Inga kan fortfarande känna hur det var. Hon fick inga fysiska skador men rädslan och dödsångesten finns kvar.
– Jag kan inte sluta tänka på att jag kunde ha dött. Om jag hade slagit i huvudet kunde det ha varit slut.
Arbetskamraterna och chefen ringde hem efter överfallet, men hon fick ingen hjälp att hantera det som hänt. När hon försökte att gå tillbaka till jobbet några månader senare fick hon arbeta ensam på samma avdelning som mannen fortfarande var intagen på.
– Jag vågade inte vända ryggen till, och var på min vakt hela tiden. Jag kunde inte sova alls på nätterna så det gick inte.
Hjärtklappning
Trots att åren gått och att Inga Olsson till sist fått samtalsstöd har inte ångesten och sömnsvårigheterna gått över.
– Jag har inte sovit en hel natt på tre år. Jag vaknar på nätterna med hjärtklappning, berättar hon.
Flera av Ingas kollegor har också utsatts för våld, men det inget man pratar särskilt mycket om på jobbet säger hon. Det är en del av vardagen att de intagna ibland blir arga och att personalen tvingas hålla fast dem då de kastat saker omkring sig.
Inga upplevde det aldrig som särskilt skrämmande innan hon blev överfallen, men nu är hon rädd. Hon tror inte att det går att helt komma ifrån våld och hot på jobbet, men hon önskar att det funnits bättre rutiner för att hantera våldssituationer när hon själv drabbades.
– Om jag hade fått hjälp på en gång och mer stöd när jag försökte ta mig tillbaka så kanske det aldrig behövt bli så här, säger hon.
